Iran har försvunnit från mediernas dagordning. De värsta upproren har tystnat och vardagen i Teheran återgått till det normala. En vardag där kvinnor enligt lag är tvingade att täcka sitt hår, där homosexuella straffas med döden, där otrogna stenas till döds och där medier och internet censureras.
Det är just den bistra verkligheten som utrikesminister Carl Bildt (M) och hans europeiska kollegor bör diskutera i dag när de träffas på ett "informellt" möte i Stockholm. De kommer inte att fatta några beslut, utan talas vid "under mer lediga former". Det är kanske sådant de anser sig ha tid och råd med. Men den flathet utrikesministrarna visar den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad återspeglar i slutändan deras respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.
Samtidigt som utrikesministrarna kommer också en handfull gäster från den iranska oppositionen till Stockholm. På initiativ av Palmefonden och SSU deltar de på ett seminarium där de ska diskutera hur omvärlden kan stödja demokratirörelsen i Iran. I praktiken är denna omvärld EU och EU har ett tungt ansvar för att hjälpa Irans folk att få en fullvärdig demokrati. Detta grundläggande ideal kan Carl Bildt och hans kollegor inte kompromissa med.
I Iran är det den andlige ledaren och det religiösa väktarrådet som bestämmer vilka kandidater som får ställa upp i presidentval. Vid sommarens presidentval fick bland annat Mir-Hossein Mousavi göra det och han fick alltså folkets stöd inte så mycket för att han skulle omstörta systemet utan för att han ansågs bättre än den sittande presidenten Ahmadinejad. Mousavi gick till val på en del uppluckringar och reformer.
Demonstrationerna i somras som var en protest mot valfusket ingav en strimma hopp om att situationen i Iran sakta håller på att förändras – att folket inte längre accepterar att inte ha sina mänskliga rättigheter. Men det brutala gensvar som regimen gav dödade hoppet. Och i ljuset av detta bör Carl Bildt visa ledarskap och gottgöra sitt tidigare misstag att skicka Sveriges ambassadör till Ahmadinejads presidentinstallation, trots att flera andra EU-länder lät bli att skicka representanter till presidentinstallationen. Han bör i dag ta initiativ till att inte erkänna Ahmadinejad som Irans folkvalda president.
Det vore förstås komplicerat. Knöligt och krångligt och mycket enklare att låta bli. Det skulle sätta igång massa frågor och processer om vilka regeringar Sverige och EU egentligen ska godkänna och inte.
Men politik är inte att gå de enkla lösningarnas väg. Politik handlar om ledarskap, om att våga ta ett steg som kan leda till att en del människor får det bättre. Det gäller att Carl Bildt och hans kollegor orkar stå upp för det de tror på. Hela vägen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
