Gör om Sahlins uppdrag

Inte bara hemvändande IS-krigare står för en farlig våldsbejakande extremism. Det gör även den rasistiska högern.

Mona Sahlins avgång som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism är tragisk på flera plan. Det finns i det som skett ett personligt nederlag.

Samtidigt är det ofrånkomligt att de som menar att politiker bara är ute efter att sko sig själva fått det bekräftat av det falska intyget. Sist men inte minst har de högerextremister som under alla år hatat och hotat Sahlin skänkts en lättköpt triumf.

Att Sahlin lämnar en kontroversiell samhällsuppgift ger oss en möjlighet att diskutera uppgiftens innehåll.

Hon har under sin tid som samordnare intelligent och tålmodigt arbetat för att myndigheter och andra samhällsfunktioner ska förmås att tala med varandra. Hon har blivit själva sinnebilden för behovet av upplysning och stöd till anhöriga.

Men samtidigt kan man undra om inte det politiska våldet de senaste åren sprungit ifrån den roll Sahlin skapat. Det finns därför en risk att regeringen nu har för bråttom och gör förhastade val av ersättare.

Till denna senare kategori hör idén att terroristforskaren Magnus Ranstorp på Försvarshögskolan skulle kunna fylla tomrummet efter Sahlin.

Han är en alarmist av ett slag som är helt olämplig för uppgiften. Den utredning han gjorde om bostadsområdet Rosengård i Malmö för att antal år sedan blottlade hans svagheter. Han sopade ihop vad några poliser och socialarbetare påstått om den islamistiska hotbilden, men hade inte talat med en enda muslim.

Ranstorp är också typisk för enögdheten hos somliga »experter« på terrorism, som förmår se det uppenbara islamistiska våldshotet, men blundar för det rasistiska högervåldet.

Visst visar attentaten i Paris och Köpenhamn att det finns en påtaglig jihadistisk hotbild. Men i vårt eget land finns bara ett exempel på ett sådant faktiskt våld, självmordsbombaren på Drottninggatan för snart sex år sedan.

Det rasistiska högervåldet är däremot inte något teoretisk risk, utan finns i hög grad i den svenska verkligheten. Mordet på Björn Söderberg och John Rhon. Serieskyttarna John Ausonius och Peter Mangs. Skolmördaren i Trollhättan.

Det är utmärkt om kommunerna inrättar hjälptelefoner för anhöriga, vars barn rest till Syrien. Men behövs inga hjälptelefoner för att förhindra nya exempel på unga män, som likhet med Anton Lundin Pettersson i Trollhättan, tror sig vara riddare i kriget för rasrenhet?

Det officiella argumentet, bland annat från Säpo, att hemmaextremisternas aktiviteter inte utgör något hot mot staten och dess institutioner blir allt mer ihåligt. Rasismen är inte en fördom bland andra, för alldeles under ytan finns våldet. Övergrepp mot synagogor och moskéer och mordbränder av flyktingförläggningar polisanmäls, men läggs på hög utan att resultera i åtal.

Och om judar, muslimer och flyktingar från kriget inte upplever likhet inför lagen, nog är det ett påtagligt hot mot staten och dess institutioner?

Inte bara hemvändande IS-krigare utan också den rasistiska högern står för en farlig våldsbejakande extremism. Därför bör direktiven till den som ska efterträda Sahlin förtydligas.