Gör upp med den statliga rasismen

När polisen registrerar romer visar sig samhället vara en rasistisk förtryckare. Inte en försvarare av människovärdet.

Dagens Nyheters avslöjande att polisen registrerar romer slog ner som en bomb på måndagsmorgonen. Det är naturligtvis hårresande på alla nivåer. Sammanlagt 4 029 personer finns med i registret. Över 1 000 av dem är barn. Den svenska rasismen, som griper långt in i vår samhällsapparat, har bevisat sig ännu en gång.

Det är oerhört viktigt att se den samhällstruktur som detta register har upprättats i. Ansvariga makthavare och myndigheter kommer att göra allt för att minimera registret till ett olycksfall i arbetet – och försöka skylla rasregistreringen på enskilda personer. Om det lyckas kan den svenska strukturella rasismen fortsätta grassera.

Sverige har en lång historia av rasprofilering. I slutet av 1800-talet var vårt land världsledande på det rasbiologiska området. År 1921 grundades Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Romer och samer tillhörde de minoriteter som råkade särskilt illa ut i skallmätningarna. Den rasbiologiska forskningen gav upphov till rashygien: statligt sanktionerade tvångssteriliseringar av människor som ansågs hota den ”nordiska rasens” överlevnad.

Detta är en mörk del av Sveriges historia. Men rasprofileringen och rasregistreringen tillhör uppenbarligen även vår nutid. När polisen registrerar romer, Europas mest utsatta och förföljda minoritet, visar sig samhället vara förtryckaren. Inte en försvarare av människovärdet.

Registreringen av romer är inte det enda exemplet på svensk, nutida rasprofilering. I Reva-projektet har polisen använt plankningskontroller i tunnelbanan som svepskäl för att sätta dit papperslösa. Människor på hemväg från jobbet har kontrollerats endast på grund av sitt ”utländska” utseende. När det uppdagades försökte justitieminister Beatrice Ask hävda att problemet låg hos de kontrollerade, i deras känsla av diskriminering.

Ungefär vid samma tidpunkt gjorde migrationsminister Tobias Billström sitt beryktade uttalande om att flyktinggömmare minsann inte är några ”trevliga, blonda svenska damer”. Han kritiserades av statsminister Fredrik Reinfeldt. Men Billström sitter fortfarande kvar på sin post, trots en regeringsombildning. Att en migrationsminister uttrycker sig rasistiskt om människor i Sverige kan tydligen förlåtas.

Rasismen är bekväm för samhället att handskas med så länge rasisterna kan pekas ut som ”dem” och inte ”vi”. Men den svenska rasismen representeras inte bara av unga aggressiva män i högerextrema rörelser och främlingsfientliga partier. Sveriges rasism manifesteras när myndigheter och makthavare rasifierar människor, i retorik och praktik. Övervakar, kontrollerar och misstänkliggör dem.

Det rasbiologiska institutet lades ner 1956. Över ett halvt sekel senare har Sverige inte förmått lämna rastänkandet. Vårt lands mörka historia är vår nutid. Det räcker inte att vi inser och skäms över det. Vi måste göra upp med rasismen som gör hela vårt samhälle sjukt.