Blockpolitiken lämnar ett orimligt utrymme för populistiska krafter att bedriva ansvarslös oppositionspolitik. Det får absurda effekter.
Det danska valet bekräftar våra värsta farhågor både om politikens innehåll och former.
Värst är kanske oförmågan hos både socialdemokratin, vänstern och den anständiga borgerligheten att utveckla alternativ till främlingsfientlighet och anti-europeisk populism. I Danmark har både socialdemokratin, måttligt, och borgerligheten, hämningslöst, anpassat sig till Dansk Folkepartis (DF) agenda, dock helt utan framgång.
Om detta val bevisar något är det att när andra partier kopierar islamofobernas och anti-européernas agenda för att inte tappa väljare – i detta fall till DF – så blir resultatet det rakt motsatta: DF vinner ännu mer, och är starkare än någonsin.
Resultatet visar också, precis som i Sverige, att blockpolitiken lämnar ett orimligt utrymme för populistiska krafter utanför de förmodat regeringsfähiga blocken att bedriva ansvarslös oppositionspolitik för att locka missnöjda väljare. Effekterna blir absurda, som i Sverige där man i stället för blocköverskridande lösningar kommer överens om att den största minoriteten ska få regera ifred, allt för att slippa bryta upp blocken.
I Danmark verkar det nu, om inte DF omprövar sin inställning till att sitta i regeringen, bli lika absurt. Det borgerliga blocket får regera med en statsminister från ”liberala” Venstre, trots att Venstre gick kraftigt bakåt under en partiledare som är den mest impopulära ledande politikern i Danmark.
Den s-ledda regeringen tvingas avgå trots att socialdemokratin gick framåt och har den mest populära statsministerkandidaten. Allt beroende på att de borgerliga i Danmark har gjort gemensam sak med Dansk Folkeparti.
Möjligen blir denna situation så orimlig att DF pressas in i regeringen, vilket under rådande omständigheter förmodligen vore lika bra. Då får de åtminstone lämna den bekväma åskådarpositionen och tvingas ut på planen och ta ansvar för sin politik.
Det kanske mest oroväckande är vad resultatet innebär för Europa. Med valresultaten i Storbritannien, Finland och nu Danmark förstärks både den högerinriktade åtstramningspolitiken i EU med växande klyftor mellan länder och människor som resultat, men också hoten mot den fria rörligheten och en ansvarsfull flyktingpolitik. DF kräver dessutom att Danmark ska gå samma väg som britterna och folkomrösta om ett omförhandlat EU-medlemskap, vilket skulle förlama all vettig politisk debatt de kommande åren.
Förstå mig rätt: Flykting- och invandringspolitik behöver som alla andra områden organiseras och förses med en resursstark mottagning och integration. Men att bara stänga gränserna är ingen lösning, bortsett från det humanitärt orimliga i den hållningen.
Kort sagt – den respekt som den öppna nordiska modellen har väckt både ekonomiskt, politiskt och värderingsmässigt vacklar kraftigt under trycket av växande EU-skepsis och invandringsmotstånd hos alla de nordiska regeringarna, utom den svenska. Så mycket viktigare då att den svenska regeringen och socialdemokratin hittar ett fungerande alternativ.
Göran Färm, f.d. Europaparlamentariker (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
