Ett EU med större uppgifter och ambitiösare mål måste ges tillräckliga resurser. I samband med EU-parlamentets beslut om långtidsbudgeten ställde Europaparlamentet krav på en ny inkomstreform för EU. I stället för den impopulära BNI-baserade medlemsavgiften, föreslår parlamentet att EU ska finansieras med skatter på finansiella transaktioner, miljöpåverkan, utsläpp av koldioxid eller via avgifter på flygresor. EU är redo för en egen veckopeng.
Kravet på nya inkomstkällor till EU:s budget vann en stor majoritet i parlamentet. Det viktigaste motivet är den mångdubbla utdelning dessa nya källor skulle ge. För det första kan en skatt på finansiella transaktioner, så kallad FTT, finansiera välbehövliga europeiska investeringar.
För det andra kan en sådan inkomst för EU, rätt utformad, bidra till att stabilisera finansmarknaderna och därmed uppfylla vidare politiska syften. Detsamma gäller för koldioxid- och miljöskatter, som kan användas för miljö- och klimatåtgärder.
För det tredje ger nya inkomster även en sänkning av de nationella bidragen till EU-budgeten.
EU:s inkomstsystem har successivt förlorat sitt ursprungliga syfte. Enligt fördraget ska EU finansieras “genom egna medel”. I dag utgörs systemet i stället mer av nationella kvoter, liknande det som används i internationella organisationer. Resultatet är en destruktiv debatt mellan “nettobetalare” och “nettomottagare”, där medlemsstaterna endast fokuserar på sitt egna nationella nettoresultat, debatten kallas Juste Retour-debatten. Det europeiska perspektivet och tanken på ett europeiskt mervärde går tråkigt nog helt förlorad i denna debatt. Solidariteten med andra medlemsländer glöms bort.
EU-budgeten är ett politiskt instrument, ett verktyg för att genomföra strategiska prioriteringar. En stark inre marknad med en samordnad politik är en stark aktör till skillnad från 27 enskilda stater.
Europa är i behov av forskning och innovation i världsklass. Vi har en effektiv inre marknad med 500 miljoner konsumenter. Detta kan medlemsstaterna aldrig uppnå på egen hand. För att göra det vi måste investera i forskning, utveckling, transport och energi, inte minst i fattigare regioner, via exempelvis EU:s strukturfonder. “Juste retour” debatten har tyvärr nedgraderat EU-budgeten till en nationell balansräkning.
Skattebetalarna påverkas inte av reformen. Ett nytt inkomstsystem kommer inte att öka de totala skattenivåerna. Det kommer inte heller ge EU någon ny rättighet. För medborgarna ger reformen inga skattehöjningar. De nationella bidragen minskas ju i motsvarande grad. Reformen måste respektera EU-fördragen och bygga på ett mellanstatligt beslut, med en vetorätt för varje medlemsstat.
Med nödvändiga resurser kan vi åstadkomma en mer relevant och ambitiös europeisk union. Att minska EU:s budget gör det svårare att ge EU en världsledande position, och minskar möjligheten att stödja och reformera de medlemsstater med störst behov. Det är i kristider vi behöver Europasamarbetet som bäst.
Med nya inkomstkällor till EU:s budget kan samarbetet underlättas, och budgeten kan återigen utgöra ett politiskt verktyg istället för en balansräkning över hur mycket Borg får tillbaka i sin redan ganska tjocka plånbok.
Göran Färm, europaparlamentariker (S), gruppledare för de Europeiska Socialdemokraterna i parlamentets tillfälliga utskott för budgetreform.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
