Medan Sverige varit fullt fokuserat på regeringskris och nyval har utmaningarna i EU radat upp sig. För Löfvens regering väntar svåra beslut i förvars-, energi- och migrationspolitiken.
Höstens regeringskris innebar att debattens fokus vändes inåt mot våra svenska problem. Inför 2015 behöver blicken vändas utåt. Sveriges utmaningar styrs nämligen på ett avgörande sätt av omvärlden, inte minst EU.
Frågan är hur en rödgrön regering med stöd av vänsterpartiet kan hantera det.
Försvaret är till exempel ganska lätt att enas om nationellt. Men i Europa kvarstår den heta frågan om vår relation till Ryssland.
Inom EU finns en tydlig spänning mellan duvorna – med det gasberoende Tyskland i spetsen – och de före detta delstater i Sovjet och tvångsrekryterade medlemmar av Warszawapakten. Länder som är så rädda för ryssen att de kräver offensiv: fler sanktioner, stärkt försvar, minskat beroende av rysk energi.
Att en stor majoritet i Ukrainas parlament nu vill gå in i Nato ökar trycket. Var står Sverige?
Nästa fråga är energin som även den är lika omvärldsberoende. Hur Tysklands stora ”Energiewende” bort från kärnkraften fungerar kan avgöra energi- och klimatpolitiken i EU.
Klarar tyskarna sig utan mer fossil- och Rysslandsberoende?
Inte minst funderar både kärnkrafts- och förnyelsevänner över vad de låga energipriserna betyder för investeringsviljan. Kärnkraftens problem ser vi i alla projekt som försenats, spräckta kalkyler och spräckta regeringar. Frågan är hur de förnybara alternativen står sig när fossilpriserna faller och trycket på att utvinna billig – men miljöfarlig – skiffergas ökar.
Även pensionerna påverkas av EU:s ekonomiska politik. Utan tillväxt, lägre pensioner. EU-kommissionen vill nu lämna den ensidiga åtstramningspolitik som har förlängt och fördjupat krisen och i stället initiera stora investeringar i infrastruktur, energi, IT och forskning.
EU-kommissionens investeringsprogram om 300 miljarder euro kräver – enligt president Jean Claude Juncker själv – att medlemsstaterna också satsar. Men enligt Stefan Löfven ska inget drabba svenska skattebetalare. Så var står S- och MP-regeringen i frågan om åtstramning eller investeringar?
Och så har vi det område som inte kom med i raden av nya kompromisser – migrationspolitiken. Här ska EU-kommissionens arbete ledas av den grekiske konservative före detta försvarsministern Avramopoulos, vilket på ett oroväckande sätt luktar flirt med ytterhögern.
Orkar Sverige driva på för en fortsatt human flyktingpolitik och för att fler EU-länder ska ta sitt ansvar?
Sist men inte minst närmar vi oss britternas krav på omförhandlade villkor för sitt EU-medlemskap. Det lär få applåder från både SD och V. Men var står regeringen?
Många valanalytiker har pekat på att socialdemokratins svaga valresultat beror på att partiet trots åtta år i opposition inte lyckades framträda som ett förnyat och fräscht alternativ. Den kritiska synpunkten gäller förstås än mer EU-politiken.
Orkar Europavännen Stefan Löfven nu forma en mer offensiv väg i riktning mot Ingvar Carlssons paroll i en intervju jag gjorde för 20 år sedan, där han markerade skillnaden mot m och fp: ”De vill bara ansluta sig till […] den inre marknaden – vi har mycket större ambitioner, vi vill påverka och förändra!”.
Göran Färm, tidigare EU-politiker (S) som med start denna söndag kommer att bidra med internationella krönikor en gång i månaden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
