När högerregeringar driver på för en hårdbantad EU-budget flirtar man med något som kan visa sig bli ett svårhanterligt monster, en ny nationalism. Det skriver EU-politiker Göran Färm (S).
Det cypriotiska ordförandeskapets förhandlingsbud om EU:s nästa långtidsbudget innebär att vi har hamnat mitt i det “worst case scenario” som inte minst jag själv länge har varnat för.
De högerdominerade regeringarna i länder som Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Finland har bara prioriterat nedskärningar. Frankrike, med visst stöd av några andra jordbruksländer, slåss bara för jordbruksstöden. Majoriteten, de fattigare länderna i öst och syd, kämpar bara för sina regionalstöd.
Ordförandeskapet utsätts för hårt tryck, särskilt från nettobetalarländerna, och har helt enkelt försökt sy ihop en kompromiss. Ser vi till vad som står på spel – återhämtning, jobb, tillväxt och, faktiskt, Europas framtid – är dock förslaget förödande. Allt som siktar mot framtiden får stryk, där delar jag regeringens kritik.
Löftet från toppmötet i somras om en ”jobb- och tillväxtpakt” blev bara snack – här finns inga pengar till det. I stället drabbar de tuffaste nedskärningarna just de områden som behövs för att få fart på jobben – investeringar i FoU/innovation, infrastruktur och socialfonden som betalar stora satsningar på nya metoder för integration av dem som står långt från arbetsmarknaden. Även i Sverige står EU för en avgörande del av det lokala arbetet med ungdomsarbetslöshet, integration och jobbmatchning.
Därtill drabbas biståndet och EU:s stöd för FN:s millenniemål.
Grundorsaken till denna usla deal är att de rikare länderna driver på hårt för nedskärningar genom en enkel logik: När vi skär ner måste EU också skära ner. Logiken haltar dock:
– Alla medlemsländer skär inte ner! EU:s budget har länge ökat mindre än medlemsstaternas och faller som andel av EU-ländernas ekonomi (”bara” ca 1 % av BNP);
– Att skära i EU:s budget gynnar bara de rikare nettobetalarländerna, inte de som har störst problem – de är ju nettomottagare av EU-stöd. I stället innebär det mer åtstramning för de mest utsatta medlemsländerna, där det inte blir några investeringar utan EU-stöd;
– Ju mer man skär desto svårare blir det att få en bra profil på budgeten, eftersom medlemsstaterna alltid försvarar det man redan får (jordbruks- och regionalstöd). Intressenterna för forskning, innovation, utbildning och infrastruktur är inte samma tunga makthavare i budgetprocessen.
Min uppfattning är att kraven på en hårdbantad EU-budget inte främst handlar om pengar, utan om en mer EU-skeptisk högerpolitik. Den toryledda brittiska regeringen siktar på folkomröstning om utträde, de holländska och finska regeringarna lever under stenhårt tryck från EU-fientliga partier och den svenska regeringen utvecklar nu en liknande EU-skeptisk retorik.
Därmed flirtar man med något som kan visa sig bli ett svårhanterligt monster, en ny nationalism. Den ser vi i dag i olika former – nygammal nationell retorik i Ungern, krav på skärpta gränskontroller, främlingsfientlighet, en ny regional nationalism i Flandern, Katalonien, Skottland, och så allmänt växande EU-skepsis.
Självklart är inte en ambitiös EU-budget det enda som kan möta det hotet, men den spelar en tung roll för att visa dem som är fattigare än nettobetalarna att det finns en vilja att hålla ihop Europa, även om det kostar lite.
Vi måste orka förena den naturliga nationalegoistiska inställningen hos varje finansminister som budgetförhandlar med ett bredare perspektiv, där även nettobetalarnas regeringar inför hemmaopinionen vågar stå för grundprincipen att EU förvisso kan bli bättre, men att medlemskapet i grunden ändå är värt pengarna!
Göran Färm, europaparlamentariker (s)
Vice ordförande och talesperson i budgetfrågor för den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
