Gravid i pandemin

debatt Alla har rätt till en likvärdig och trygg mödravård oberoende var de föder i Sverige. Även under en pandemi, skriver Sarah Bodelson.

RFSU:s årliga Barnvagnsmarsch pågår nu runtom i landet för att uppmärksamma mödradödligheten i världen. Årets tema ”Gravid i pandemin” belyser att ingen kvinna i världen ska behöva föda ensam. Marschen genomförs årligen för att sätta press på regeringen att verka för allas rätt till en säker graviditet, förlossning och abortvård i världen. Men även i Sverige har mödravården fått stå tillbaka i pandemin. I Skåne där jag själv nyligen födde barn har restriktioner för att minska smittspridning tillämpats brett.

Sedan ett år tillbaka går gravida till barnmorskemottagningar och kvinnokliniker för kontroller utan en medförälder eller stödperson. Nyförlösta förväntas ta hand om sina nyfödda på BB på egen hand. Medföräldrar kategoriseras nu som ”besökare” och görs sekundära under graviditeten och under den nyföddas första dagar. Då min förlossning sattes igång med värkstimulerande fick jag ha min partner vid min sida under hälften av de trettio timmar jag hade värkar. Efter förlossningen hade jag, min partner och vårt barn en timme ihop innan jag flyttades till BB med vårt barn.

Pandemin har satt ljuset på strukturella ojämlikheter i samhället och många gånger förstärkt dessa.

Under de första månaderna av graviditeten hade jag förståelse för att medföräldrar och stödpersoner inte fick följa med till de så ofta små väntrummen på barnmorskemottagningen och kvinnokliniken. Dock växte min frustration i takt med att månaderna gick och ansvariga hade haft tid att finna lösningar. I länder som Irland och England där liknande restriktioner gäller har skarp kritik riktats mot denna nedprioritering av gravidas vård. Debattinlägg har även skrivits här i Sverige som lyft konsekvenserna för gravidas, nyförlöstas och nyfödda barns hälsa.

Jag hade turen att få uppleva en graviditet utan komplikationer och jag kände mig trygg i mötet med vården. Jag hade dessutom tid, ork och resurser att söka upp information på egen hand när utbildningsträffar och föräldragrupper ställdes in i den offentliga primärvården. I stället för de tre utbildningsträffar som var standard innan pandemin gav min barnmorska mig en utskrift med bland annat länkar till digitala utbildningar som kostade mellan 600 och 1300 kronor.
Hela tiden undrade jag hur andra gravida hanterade den plötsligt flyende offentliga primärvården, när utbildningar ersätts med dyra kurser? Hur mår alla de som har behov av socialt eller praktiskt stöd, som har förlossningsrädsla eller som får ta emot svåra besked utan sin stödperson? Vad innebär det att föräldragrupper försvinner för de som behöver det mest?

Pandemin har satt ljuset på strukturella ojämlikheter i samhället och många gånger förstärkt dessa. Risken är stor att det samma sker inom mödravården och förlossningsvården när regioner gör avkall på en god och jämlik vård och nekar personer socialt, praktiskt och emotionellt stöd i det kritiska skede som en graviditet och förlossning utgör.

Mödravården bör vara en positiv erfarenhet där kvinnor och deras barn kan nå sin fulla potential av hälsa och välmående skriver Världshälsoorganisationen (WHO).
Det har nu gått mer än ett år av tid för reflektion, nya bedömningar och användning av teknik såsom snabbtester och digitala utbildningar för att ge alla en likvärdig och trygg mödravård även i en pandemi, oberoende var de föder i Sverige.
Ingen bör nekas förberedande kurser eller den fysiska närvaron av en medförälder, stödperson eller tolk under sin graviditet och förlossning.

Sarah Bodelson är doktorand i Global Politik vid Malmö Universitet och skriver sin avhandling om politisk organisering för reproduktiva rättigheter.