En grekisk skuldavskrivning skulle inge ett tilltrampat folk nytt hopp och samtidigt skapa ekonomiska marginaler för att förhindra en humanitär flyktingkatastrof.
Grekland är nära bristningsgränsen.
De just nu 25 000 strandsatta flyktingarna där kan om ett par veckor uppgå till 70 000.
De flesta kommer att vara fast i Grekland i minst två, tre år, kanske längre, tror landets migrationsminister Yiannis Mouzales. Det behövs därför mer permanenta bostäder än tält, var hans maning till ett antal borgmästare han träffade i veckan.
Det är lätt att inse att det här blir en enorm anspänning för ett litet land, i djup ekonomisk kris.
Grekland har 25 procent arbetslösa, och ännu fler bland de yngre. EU:s finansministrar har genomdrivit 40-procentiga nedskärningar av pensionerna sedan 2009 och lika stora besparingar på sjukvården. I höstas fortsatte nedskärningarna efter EU:s dekret med 5,7 miljarder euro i sänkta offentliga utgifter, varav 1,8 miljarder på pensionerna.
Klarar Grekland att i ett sådant nödläge samtidigt ta hand om tusentals sjuka flyktingbarn och ge dem och deras föräldrar mat och tak över huvudet?
Det nazistiska Gyllene Gryning, som är det tredje största partiet, kommer förmodligen inte att missa chansen att ställa fattiga och sjuka grekers situation mot de strandsattas.
Men det enastående är att man mitt i den grekiska misären kan hitta tecken på solidaritet. Tusentals volontärer – många av dem arbetslösa – ger första stödet till de nyanlända. En grekisk pensionär, som kom med smörgåsar till flyktingar på ett torg i Aten, förklarade: »Vi är också hungriga, men de är hungrigare«.
EU-kommissionen gav i veckan ett välkommet besked. 700 miljoner euro från fonder, som brukar gå till katastrofbistånd i tredje världen, släpps nu på tre år till stöd för den grekiska flyktinghanteringen.
»Det går inte att först kämpa för att behålla grekerna i eurozonen och sedan lämna dem i sticket med flyktingarna«, förklarade förbundskansler Angela Merkel i en TV-intervju i helgen.
Det låter sig höras. Samtidigt blir det obegripligt, eftersom det hon kallar att »kämpa för att behålla grekerna i eurozonen«, var de ytterligare pålagor som EU:s finansministrar straffade grekerna med i somras, för att förebygga en flykt från euron av andra sydeuropeiska länder.
Då aktualiserade Internationella Valutafondens (IMF) chef Christine Lagarde ett alternativ till ytterligare några decennier av grekiska välfärdsnedskärningar – en avskrivning av den gigantiska statsskulden. Det skulle ge grekerna en chans till en omstart. Tyskarna sa då blankt nej, men nu är idén sakta på väg tillbaka in i debatten.
Det tyska finansdepartementets talesperson har emellertid redan hunnit förklara att Greklands ekonomiska kris och flyktingkrisen är två skilda frågor. Fast bara en liberal dumsnut kan inbilla sig att dessa kriser inte ligger och skramlar i samma låda.
En grekisk skuldavskrivning skulle vara som ett herkuleshugg: ett sätt att inge ett tilltrampat folk nytt hopp och samtidigt skapa ekonomiska marginaler för att förhindra en humanitär flyktingkatastrof.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
