Åsidosatta grupper förväntas kompromissa på ett sätt som priviligerade personer slipper. Men lösningen är inte otrygga jobb, utan att bryta den bakomliggande maktordningen. Det skriver Magda Rasmusson, språkrör för Grön ungdom.
Den svenska arbetsmarknaden stänger dörren för många människor och går därmed miste om viktiga resurser. Men åtgärder som ska lösa problemet tenderar allt för ofta att rikta in sig på individens villkor, snarare än på arbetsgivares och samhällets ansvar.
Under tisdagen arrangerar Grön ungdom och Ungdom mot rasism ett seminarium i Almedalen om hur vi kan öppna upp arbetsmarknaden för fler, men också om nya sätt att tänka som krävs för att påverka systemet i grunden.
I diskussionen om problem på den svenska arbetsmarknaden klumpas unga personer och nya svenskar ofta ihop. Dessa grupper har svårt att få jobb och när de väl får ett är det ofta under mindre gynnsamma förhållanden. Unga sover med mobilen under kudden för att kunna ta ett extra skift med kort varsel, och högutbildade invandrares kompetens tas inte till vara när många hänvisas till att städa och köra taxi. Att diskriminering förekommer på svenska arbetsmarknaden är inte något nytt, men diskussionen om lösningar har tyvärr ofta i all välmening baserats på slarviga fördomar.
Unga ska antingen vara en frisk, kreativ fläkt eller ha låga krav på lön och arbetstider. I försök att få unga i arbete föreslås ofta lösningar som bygger på sämre arbetsvillkor. Mindre trygghet eller lägre lön blir ett sätt att kompensera för att unga inte är tillräckligt attraktiva på arbetsmarknaden. Samma struktur men med långt värre följder gäller invandrare. Det är självklart att arbetsplatser och skolor vinner på en mångfald av språk och erfarenheter, men strävan efter denna mångfald riskerar att skapa en debatt där nya svenskar reduceras till de egenskaperna och inte ses som fullvärdiga, potentiella arbetstagare. De får antingen höra att de saknar relevanta språk och utbildningserfarenheter eller, tvärtom, att deras egenskaper krävs för att skapa den mångfald som saknas. I stället för att få konkurrera som individer förväntas man bidra med något nytt, specifikt för en grupp man förväntas representera.
Oavsett om orsakerna till diskriminering är desamma eller inte är förslagen till lösning samma: Åsidosatta grupper förväntas kompromissa med arbetstider, trygghet och löner på ett sätt som priviligerade personer slipper.
I stället för att lösa problem riskerar dessa lösningar att långsiktigt förvärra dem. Att gå från att inte få jobb till att förväntas ta otrygga jobb kan vara ett steg framåt för den enskilde, men det späder på fördomar och destruktiva förväntningar på redan åsidosatta grupper.
Problem med diskriminering kan bara lösas genom att bryta de bakomliggande maktordningarna. Om den som diskrimineras måste acceptera sämre villkor kvartstår grundproblemet. Vi måste erkänna de problem som finns i samhället och söka efter lösningar på dem, inte hitta fler sätt att kompensera för dem.
Magda Rasmusson, Språkrör för Grön ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
