Lösningen kan aldrig vara att stänga ute människor som flyr från sina liv, skriver Elin Hylander, Gröna studenter och Elin Ylvasdotter, Socialdemokratiska studentförbundet.
Internationell solidaritet brukade vara slagord för den socialdemokratiska och den gröna rörelsen. Vår förväntan på en rödgrön regering var därför stor.
Igår vaknade vi upp i ett av Europas mest öppna länder. Nu ser vi i stället hur Sverige klättrar ner till EU:s miniminivå på grund av vår regerings beslut. Det var knappast det vi såg framför oss i valrörelsen.
Det är sant att Sverige befinner sig i en unik situation i dag, där vi behöver öka vår möjlighet till ett bra mottagande. Men en allt hårdare migrationspolitik skickar helt motsatta signaler till framtiden. Det är ett kortsiktigt och ohållbart synsätt.
Vi behöver lösningar för ett ökat mottagande, inte hinder för medmänniskor som flyr från krig.
Fler länder i EU behöver ta sitt ansvar. Solidaritet och humanitet är knappast det som kännetecknar Europas migrationspolitik just nu. Men för några månader sedan var Welcome refugees en stor och växande rörelse i Sverige. Det finns en politisk kraft hos svenska folket för mer öppenhet och medmänsklighet.
Regeringen borde stötta och uppmuntra det, i stället för att skjuta sig själva i foten. Vi ska möta människor med möjligheter, inte med murar.
Människor som kommer till Sverige flyr för sina liv. I stället för en kapplöpning ner i avgrunden behöver Sverige vara en ledstjärna och visa på mänskliga rättigheter, möjligheter och solidaritet. Om vi som ett av världens rikaste länder inte kan vara en förebild, vem kan då vara det?
Sverige kan sätta press på EU genom indragen EU-avgift eller andra sanktioner. Att själva skaffa sig ett beteende likt resten av EU kommer knappast leda till mer öppenhet.
Vi är skrämda över den snöbollseffekt som nu riskerar komma i rullning.
I grunden kommer inte regeringens förslag skapa fred i Syrien, Afghanistan eller Irak. Människor kommer att behöva fortsätta fly både till Europa och till Sverige. Den stora risken med dessa förslag är att det skapar en dominoeffekt med restriktivare migrationspolitik i hela EU.
Vart ska våra medmänniskor ta vägen?
Regeringen behöver se människor som en investering för framtiden. Ett ökat stöd till kommunerna är bra. Det behövs andra sätt att finna bostäder, regler behöver förenklas och resurserna behöver riktas till att effektivt kunna hjälpa till.
Att flyktingar i dag står utan vinterkläder på grund av byråkrati visar att systemet nu stoppar käppar i hjulet för sig själv.
Det finns finansiering för att lösa utmaningarna. Sveriges offentliga utgifter ligger på runt två tusen miljarder kronor. Det går att göra prioriteringar i de utgifterna. Ränteläget är historiskt lågt och vi har möjlighet att låna till investeringar.
Vi behöver fler som kan arbeta med mottagandet och etablering. Långsiktigt behövs fler socionomer, handläggare, lärare, kuratorer med mera. Valrörelsens löfte om fler jobb skulle bli möjligt genom investeringar.
Gårdagens politiska beslut är fattat i desperation om att behålla systemet intakt. Lösningen kan aldrig vara att stänga ute människor som flyr från sina liv för att behålla ett system.
När verkligheten förändras behöver vi förändra systemet till att hjälpa människor och fylla nya behov. Vi behöver fler bostäder, bättre utbildning för nyanlända och snabbspår för att utbilda mottagare.
Vi kan kompromissa om lösningarna, men inte om människorna.
EU behöver ta ett större gemensamt ansvar. Men som asylrättsjuristen Ignacio Vita uttrycker det: Det går inte att försämra människors grundläggande rättigheter för att någon annan ska ta ett ansvar.
Elin Ylvasdotter, förbundsordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Elin Hylander, språkrör Gröna studenter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
