Det finns skäl att påskynda lagstiftning, men man får inte ha för bråttom. Efter nästa val kan inrikesministern heta något annat än Anders Ygeman.
Tingsrätten dömde på måndagen två göteborgare till livstids fängelse för terrorbrott i Syrien.
De har av åklagaren kunnat knytas till hur två IS-fångar för två år sedan avrättas genom att man skär halsen av dem. En skakande film av morden kunde visas under rättegången, vilken gjorde domstolens sak rätt enkel.
Att lagföra så kallade terroristresor blir förmodligen i framtiden inte en lika lätt uppgift som i det nu aktuella fallet.
Räcker det med att visa sympatier för jihadistiska rörelser eller haft samröre med dem? Ska våra svenska domstolar vara rättssäkra krävs det avsevärt mer, ett tydligt brottsrekvisit, att man deltagit i faktiska våldshandlingar för att ingjuta fruktan. Annars är det lätt att det glider över i tankebrott, sådana som George Orwell skrev om i sin roman ”1984”.
Samtidigt är vi i ett läge där politiker vill visa musklerna och hysteriska medier samfällt driver på för ny, hårdare lagstiftning mot terrorism, som sakligt sett kan visa sig bli juridiska gungflyn.
I förra veckan noterade lagrådet att den lag mot terroristresor som regeringen planerar att införa riskerar kriminalisera ”en mängd vardagliga handlingar”, också sådant stöd som ges av humanitära skäl.
Kommer rättsväsendet att stoppa att invandrare i Sverige skickar pengar till sina fattiga, utbombade släktingar i sina forna, krigshärjade länder? Vem ska avgöra vad som är en viktig legitim överföring av pengar och vad som kan gå till våldsbejakande rörelser?
Hade vi haft sådana lagar på 60-talet skulle kanske det svenska stödet till befrielserörelsen ANC i Sydafrika varit olagligt.
Det akuta läget med brutala terroristdåd i våra europeiska grannländer är skäl att skynda på. Men man får inte ha så bråttom, så att nya lagar om övervakning, tvångsmedel och terroristresor får gummiparagrafer, som kan töjas på ett annat sätt än meningen var.
Vi ska kanske inte måla fan på väggen, men ingen kan väl helt utesluta att dagens demokratiska system om några år sakta glidit över i en mer auktoritär ordning. Se på Polen!
Inrikesminister Anders Ygeman utstrålar lugn och trygghet. Därför hyllas han i våra medier, som i sin terrorfixering glömt mycket av journalistikens kritiska uppgift.
Därför har Ygeman aldrig fått några riktigt hårda frågor om att regeringen vill utreda om Säpo ska kunna skicka in trojaner i våra datorer. Det har bara nämnts i förbigående i någon tidning att det var ett förslag som dömdes ut för tio år sedan som stridande mot all integritet. Detta eftersom en sådan lag – om regering eller myndigheter så ville – kunde möjliggöra en närmast total övervakning.
Så vill nog inte Anders Ygeman ha det. Men om inrikesministern efter nästa val heter Kent Ekeroth?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
