I mätning efter mätning är miljön och klimatet den valfråga som rankas högst. Ändå har den fått försvinnande litet utrymme i valdebatten, skriver Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin.
Valrörelsen går mot sitt slut och det enklaste sättet att beskriva den är väl i ordet: märklig. Först ingenting, sedan ingenting alls och därefter ingenting igen.
Och så två veckor av debatt om allt annat än det EU-parlamentet egentligen sysslar med, av rasistiska utfall mot dem som har absolut inget att sätta emot och allt detta med en underton av att Sverige är här och Europa är där och aldrig ska de två bli ett.
Det känns ju lite märkligt att det är en gammal EU-kritiker som ska behöva påpeka det här, men vi är en del av Europa. Vi påverkas mer än kanske någonsin av vad vi beslutar tillsammans.
Det sägs att svenskarna inte förstår sig på EU. Att vi måste prata om allt annat än det valet handlar om för att människor ska kunna engagerar sig.
Jag tror det är precis tvärtom, att människor slutar lyssna för att man har förstått att Nato, snuset, ja eller nej till medlemskapet och allt vad det är partierna drar upp inte alls avgörs i det här valet.
Om det är något människor längtar efter i EU-debatten så är det diskussion om det som verkligen betyder något. I opinionsmätning efter mätning har det visat sig att den fråga som flest rankar högst inför valet är miljön och klimatet – ändå har den fått försvinnande litet utrymme i valdebatten.
Nästa år träffas världens ledare för toppmöte om klimatet i Paris, ett möte som kan komma att visa sig vara det viktigaste under vår livstid. Den enda aktör som har möjlighet att binda samman Kina, USA, de fattigaste länderna och de växande ekonomierna i ett gemensamt bindande avtal om utsläppsminskningar är EU.
Självklart är det då avgörande hur prioriteringarna ser ut bland dem som väljs in i EU-parlamentet.
Under den gångna perioden har vi sett hur den konservativa gruppen, inklusive de svenska moderaterna, konsekvent röstat nej till hårdare miljökrav, till att sätta ett rättvist pris på koldioxidutsläppen och till att sätta upp mål som leder till verkliga utsläppsminskningar.
Självklart gör det skillnad inför Paristoppmötet om den gröna gruppen kan växa, och om den konservativa gruppen kan bli mindre.
Ytterligare en avgörande fråga under nästa mandatperiod där skiljelinjen tydligt går mellan de gröna och de konservativa, är synen på EU:s roll för mänskliga rättigheter.
I den konservativa gruppen samsas Moderaterna och Kristdemokraterna med Silvio Berlusconis italienska parti, med det spanska regeringsparti som just nu inskränker aborträtten i Spanien och med ungerska Fidesz som är hårt kritiserat för att ha begränsat landets pressfrihet.
Synen på jämställdhet och mänskliga rättigheter i EU-parlamentet blir avgörande för om EU kan agera mot länder som systematiskt diskriminerar minoriteter, eller i hur EU kan lyfta hbtq-rättigheter och jämställdhet inom unionen och i unionens samarbete med och bistånd till andra länder.
När vi ser hur det blir allt tuffare att växa upp som rom, jude eller muslim i Europa, och när Europa sluter sig mot flyende från vår omvärld – trots att vi i Syrien just vid randen av Europa har en av vår tids största flyktingkatastrofer – ja, då behövs det krafter i EU-parlamentet som klarar att stå upp mot främlingsfientlighet och rasism.
Krafter som är beredda att använda hårdare sanktioner mot länder som bryter mot EU:s grundläggande värderingar, som vill lägga om EU:s flyktingpolitik från murar till solidaritet, och som är beredda att bryta dominansen av mörka kostymer och män på varje bild vi ser från EU:s beslutande organ. De gröna utgör den gruppen.
Sett i det ljuset är jag särskilt glad för att Miljöpartiet ser ut att göra ett bra val. Det handlar nu bara om någon eller några enstaka procent som skulle kunna göra Miljöpartiet till Sveriges näst största parti. I ett Europa där det snarare är de främlingsfientliga som rycker fram i länder som Frankrike, Storbritannien, Ungern och Grekland så skulle det skicka en mycket viktig och välbehövlig signal ut i Europa.
Här tror vi på humanismen, inte rasismen.
Några dagar är det kvar av EU-valet. Låt oss tala om Europa, om vad vi vill göra och vad vi vill använda förtroendet i EU-parlamentet till. Europas gröna står enade för en stark klimat- och miljöpolitik, och mot rasismen.
Gustav Fridolin, Språkrör (MP) och riksdagsledamot för Göinge, Österlen och Bjäre
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
