Resultatet av Uppdrag gransknings reportage från Grums är en eländesbeskrivning utan motstycke. Det ger varken svar på vem som bär ansvar eller hur man ska vända utvecklingen, skriver Vänsterpartiets landsbygdspolitiska talesperson.
Jag har arbetat som landsbygdsutvecklare i Grums under sju år. Utanför Grums ligger mina föräldrars sommarstuga, en plats där jag har många av mina bästa barndomsminnen.
Jag blev därför både ledsen och förbannad när jag såg Uppdrag gransknings reportage. Jag vill ge en annan bild av Grums. Framförallt vill jag lyfta fram det som helt saknas i UG:s reportage – en analys av varför det ser ut som det gör och vad man bör göra för att vända utvecklingen.
Grums är mer än den eländesbeskrivning som gavs i reportaget. Under alla år jag arbetade i Grums såg jag kraften i det lokala engagemanget. Eldsjälar som startade festivaler, rustade upp Folkets park och omvandlade gamla industribyggnader till kulturhus. Folkliga initiativ som skapade nya mötesplatser för såväl lokalbefolkning som besökare. Detta nämns överhuvudtaget inte i Uppdrags gransknings reportage.
Det nämns inte heller att andelen företag som drivs av kvinnor är högre i Grums än genomsnittet för övriga Värmland.
Var då Uppdrag gransknings bild av Grums helt missvisande? Nej, givetvis inte. Det finns problem med ungdomsarbetslöshet, utflyttning och ohälsa precis som på många andra liknande orter i Sverige. Vad som saknades i reportaget, förutom en mer nyanserad bild av läget, var en förklaring till varför det ser ut som det gör. Huvudförklaringen är att det saknas en politik för jämlikhet – mellan klasser, kön, stad och land. Politiken har trätt tillbaka, lämnat över till marknadskrafterna och därmed lämnas människor åt sitt öde.
Fördelningspolitiken har kraftigt försvagats. Vi har fått se enorma skattesänkningar för de välbeställda, som ofta bor i de urbaniserade delarna av Sverige, och försämrad välfärd och jobbmöjligheter för dem som redan befinner sig på avstånd från resurser och makt. Resultatet är ökade klyftor, arbetslöshet och sociala problem. En av de grupper som drabbas hårdast av denna utveckling är de vi fick möta i reportaget: arbetarklass i bruksort.
I Uppdrag gransknings reportage blir det svårt att förstå vad som verkligen hänt i Grums eftersom tittarna bara får se dem som fråntagits möjligheter, dem som blivit utan resurser, de som hamnat uppgivna hemma vid köksbordet. Vart har näringslivet och kapitalägarna tagit vägen? I vems händer finns de försvunna resurserna? De har ju inte gått upp i rök utan har omvandlats någon annanstans. Då blir det svårt att reagera på detta på annat sätt än genom uppgivenhet, ledsenhet, depression: Stackars de i Grums! Vi upphör att förstå sambanden att när vissa i toppen av samhället blir rikare så blir andra fattigare. Det handlar om makt och fördelning av resurser.
Uppdrag granskning slutar i en reaktion som en sorgesam grynvälling i stället för att tända en gnista och leda till politisk handling mot orättvisorna.
Vad Grums behöver är statliga resurser och politik för att skapa fler arbetstillfällen, stävja utflyttningen och förbättra ohälsan. Hade den budget som Vänsterpartiet förhandlat med regeringen gått igenom hade vi fått mer pengar till att motverka ungdomsarbetslösheten, satsningar på välfärden och satsningar på dem med lägst inkomster, särskilt kvinnor.
Men Grums är bortglömt av staten och får därmed inte de resurser som samhället så väl behöver. Att klyftorna växer mellan storstadsregioner och landsbygd beror till syvende och sist på fördelningen av resurser. När statliga jobb, infrastruktursatsningar och service flyttas försämras landsbygdens möjligheter att utvecklas. När det i stället ersätts med krångliga EU-stöd och projektpengar som kräver eget engagemang för att till exempel dra bredband i bygden då fortsätter klyftorna att växa. Ansvaret för detta vilar tungt på framförallt den förra regeringen, men även på den nuvarande.
För att vända utvecklingen krävs en politik för jämlikhet – för hela Sverige. En politik där vi bygger ett land med en välfärd man kan lita på, oavsett var du bor. En politik som skapar arbetstillfällen över hela landet. En politik som gör det möjligt att leva och dö i ett Grums med full sysselsättning, god välfärd och bra service.
Håkan Svenneling (V), landsbygdspolitisk talesperson och riksdagsledamot
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
