Det finns alla förutsättningar att lösa den nu 45 år gamla avtalsfrågan, men viljan förefaller saknas hos övriga parter, skriver Erik Helgeson, styrelseledamot i Hamn4an i ett genmäle på Dagens Arenas ledare.
I sin ledare på 1:a maj går dåvarande chefredaktör Kent Källqvist till våldsamt angrepp mot Hamnarbetarförbundet. Källqvists huvudtes förefaller vara att vår fackförening är såväl osolidarisk som ovillig att kompromissa, att vi styr hamnen samt att det är oansvarigt att göra motstånd mot försämringar eftersom det kan förmå regeringen att lägga fram inskränkningar i konflikträtten.
Källqvists påståenden är bekanta, men det är nog första gången jag sett Svenskt Näringslivs argumentationsmanus helt okritiskt återgivet i arbetarrörelsens media. Eftersom replikutrymmet tyvärr inte medger någon välbehövlig genomgång av vad APMT-konflikten faktiskt handlar om (läs gärna på www.hamn.nu), får det här inlägget fokusera på att i kronologisk ordning bemöta direkta sakfel.
Den privata containeroperatören APM Terminals är en av tre stuveriterminaler i Göteborgs ytterhamnar. I intilliggande Ro/ro-terminalen och Bilhamnen råder ingen konflikt, volymerna är historiskt höga och lönsamheten god.
Den överväldigande majoriteten av hamnarbetarna i APM-terminalen arbetar tvåskift med en genomsnittlig veckoarbetstid på 38,25 timmar per vecka. Dagtidsarbetstiden är 40 timmar per vecka.
Källqvists arbetsgivaruppgifter om våra snittlöner och en veckoarbetstid på 30 timmar per vecka är rena påhitt. Administrationen av det s.k. blixtsystemet i Göteborgs hamn hanteras av Manpower på uppdrag av de tre terminalbolagen.
Närmare 150 behovsanställda arbetar heltid år efter år på Göteborgs kajer utan att någonsin kvalificera sig till en fast anställning
Hamnarbetarförbundet styr varken hamnen eller uttagningen av de behovsanställda hamnarbetarna.
Däremot har fackföreningen varit med och utvecklat det turordningssystem, baserat på kompetens och behov, som ska vägleda tillsättningen av extraresurser.
Turordningssystemet, som reglerar arbetsgivarnas godtycke, är viktigt eftersom »blixt« är den enda för oss kända anställningsform i Sverige som inte omfattas av Lagen om Anställningsskydd (LAS).
Närmare 150 behovsanställda arbetar heltid år efter år på Göteborgs kajer utan att någonsin kvalificera sig till en fast anställning och saknar alla former av inkomsttrygghet.
I den av Källqvist framhållna förebilden Helsingborgs hamn är Hamnarbetarförbundet, precis som Göteborg, överväldigande majoritetsfackförbund. Det finns att teckna ett trepartsavtal med både LO-förbundet Transport och branschens majoritetsfackförbund Hamnarbetarförbundet.
Det rikstäckande Hamn- och Stuveriavtalet löpte ut den sista april och avtalsrörelsen pågår just nu.
Det finns alla förutsättningar att lösa den nu 45 år gamla avtalsfrågan, men viljan förefaller saknas hos övriga parter.
Hamnarbetarförbundet utestängs från de centrala och lokala avtalsförhandlingarna och senast i förra veckan tvingades vi stämma Sveriges Hamnar för förhandlingsvägran.
Under den snart ett och ett halvt år långa krisen på containerterminalen i Göteborg har Hamnarbetarförbundet aldrig lyckats få kontakt med vare sig regeringskansliet eller stadens politiska ledning angående konflikten. Om regeringen nu förbereder inskränkningar av den svenska konflikträtten helt baserat på uppgifter och påtryckningar från arbetsgivarparten i konflikten, så är det anmärkningsvärt.
Det är dock smått bisarrt att avkräva Hamnarbetarförbundet ansvar för regeringens agerande och uppmana oss att sluta göra motstånd när arbetsmiljön havererar (senast i torsdags miste en av våra medlemmar två fingrar i en allvarlig arbetsplatsolycka på APM Terminals) och fackliga samt individuella rättigheter kränks.
Hamnarbetarförbundet har inte valt att stå utanför LO. Vår ansökan om medlemskap avslogs i början av 1970-talet, bl.a. med hänvisning till att våra stadgar förutsätter att alla förtroendevalda är yrkesaktiva hamnarbetare och väljs direkt av medlemmarna samt att viktiga beslut om exempelvis förhandlingsbud avgörs genom medlemsomröstning. Hamn4an organiserar närmare 600 yrkesaktiva hamnarbetare i Göteborg. Var Källqvist hämtat sin uppgift om 240 medlemmar vet jag inte.
Vi har aldrig avvisat en hemställan om sympatiåtgärder och senast igår erbjöd vi vårt fulla stöd till Fastighets i kampen för att deras medlemmar ska få ta del av industrinormens låglönesatsning. Källqvists tal om yrkesegoism faller platt för den som känner till vår historia och verksamhet.
Jag får passa att önska Kent Källqvist lycka till och hoppas innerligt att hans sista ledare i Dagens Arena inte visar sig vara ytterligare en jobbansökan till någon av näringslivet anlitad PR-byrå.
Erik Helgeson, styrelseledamot
Svenska Hamnarbetarförbundet avd. 4 Göteborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
