Genom sitt agerande i Göteborgs hamn riskerar Hamnarbetarförbundet inskränkningar i konflikträtten som drabbar alla svenska löntagare. Det är ett svek mot den fackliga solidariska tanken, skriver chefredaktör Kent Källqvist i sin sista ledare i Dagens Arena.
Med facklig kamp har de svenska löntagarna flyttat fram sina positioner. Genom demonstrationer och strejker, bojkotter och förhandlingar. Genom storstrejken 1909, kravallerna i Ådalen 1931, Saltsjöbadsavtalet 1938 och genom MBL och de andra lagarna som på 70-talet gav löntagarna makt och inflytande över sitt jobb.
Samförstånd, och inte en ständig kamp om hela makten, blev den svenska modellen. Svenska lösningar ligger i kompromissen och viljan att bli överens. Ibland ett segt ältande, ibland snabba konstruktiva lösningar och ibland vapenskrammel och hot om konflikt. Men ytterst sällan lockout eller strejk. Allt i skydd av ett kollektivavtal.
Men alla har inte köpt den svenska modellen. I Göteborg blomstrar revolutionsromantiken fortfarande och i Hamnarbetarnas avdelning 4 är den nästan en religion. Utan kollektivavtal, men med »kajöverenskommelser«, ett handslag i hamnen, har Hamn4an lyckats få sina medlemmar till arbetarklassens bäst avlönade. Snittinkomsten ligger nu på 49 900 kronor i månaden. Och arbetstiden ligger enligt arbetsgivarna på cirka 30 timmar i veckan.
Metoderna är som hämtade från gamla svartvita amerikanska filmer med strejker, maskningar och blockader. Utan ett kollektivavtal med fredsplikt är redarna och hamnen i händerna på Hamn4an. De styr till och med systemet med tillfälligt anställda, i hamnen kallat »Blixtar«, för att pressa ut mer förmåner och mer lön.
Vad är priset för Hamn4ans ekonomiska framgångar?
Påhejade av Svenskt Näringsliv planeras en hårdare lagstiftning för att förstärka arbetsgivarnas ställning.
Göteborgs hamn, som var tänkt att bli norra Europas nav i sjöfarten, har de senaste åren tappat 20 procent av trafiken. Många rederier undviker den osäkra hanteringen i Göteborg och det gynnar nu Rotterdam, Gdańsk och Åhus, men också Helsingborg och Gävle. Plus att lastbilstrafiken och flyget blir ett säkrare, om än miljöfarligare, sätt att skippa gods ut mot kontinenten.
Situationen är ohållbar och i höstas fick Medlingsinstitutet i uppdrag att försöka ena parterna. Hamnen har redan ett kollektivavtal med Transport, enligt den svenska modellen, och därför föreslog medlarna ett hängavtal: »Syftet med vårt förslag är dels att skapa en överblickbar arbetsfred i hamnen dels att Hamn4an skall få arbetsförhållanden och möjligheter att företräda sina medlemmar på samma villkor som fackföreningsrörelsen i övrigt.«
På det svarar Hamn4an nej tack. De vill ha ett eget kollektivavtal, eller ett trepartsavtal, vilket är omöjligt då Transport redan tecknat ett heltäckande avtal.
Med andra ord fortsatt dödläge med Hamn4an som ohotade kungar i hamnen. Eller? I regeringskansliet pågår nu ett arbete med att ta fram förslag som hindrar konfliktåtgärder mot företag som har heltäckande svenska kollektivavtal. Påhejade av Svenskt Näringsliv planeras en hårdare lagstiftning för att förstärka arbetsgivarnas ställning. Är det det Hamn4an vill?
En av den svenska fackföreningsrörelsens hörnstenar är solidaritet. Det är i kittet LO, TCO och oftast också i SACO. Det är till exempel solidariteten inom LO som gav Kommunal chansen att lyfta undersköterskorna och som i förra veckan samlat stötta för Fastighets strejkvarsel mot Almega. Det är solidariteten som bromsat stora löneskillnader och som de senaste åren bidragit till att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Men där väljer Hamnarbetarförbundet att stå utanför. Precis som Svensk Pilotförening, Svensk Lokförarförening, Brandmännens Riksförbund och Ambulansförbundet. Yrkesförbund med något av nyckelfunktioner i samhället som försöker öka löneskillnaderna gentemot lärare, undersköterskor, barnskötare, byggjobbare, sjuksköterskor och så vidare.
I dag den 1:a maj promenerar jag med LO för solidaritet, jämställdhet och rättvisa.
I Göteborg har Hamn4an cirka 250 medlemmar. Lika många som gott och väl ryms i ett par lokala spårvagnar. Är det de som kommer att gå till historien som det fack som stramade upp konflikträtten för närmare 3 400 000 medlemmar i de fackliga centralorganisationernas förbund?
Hamnarbetarförbundet borde, liksom andra yrkesförbund med fackliga ambitioner, fundera över solidariteten mellan löntagare i olika branscher. Är inte solidariteten ett tillräckligt starkt kitt? Eller är det rent yrkesegoistiska skäl som är avgörande? Med den logiken skulle de flesta yrkena kunna stänga av Sverige.
Hamnabetare är, precis som andra löntagare, värda vettiga löner och anställningsvillkor. Men att köra ett eget race, och därmed riskera andra löntagares möjligheter och rättigheter, är inte okay.
I dag den 1:a maj tar jag på mig kavajen och promenerar med LO genom staden. För solidaritet, jämställdhet och rättvisa. Mot egoism och cynism. Hoppas vi ses!
Kent Källqvist, chefredaktör Dagens Arena
Fotnot 1: Styrelserna i fem yrkesförbund utanför de tre fackliga centralorganisationerna, Hamnarbetarförbundet, Svensk Pilotförening, Svensk Lokförarförening, Brandmännens Riksförbund och Ambulansförbundet, har tillsammans 62 ledamöter. Två av dem är kvinnor.
Fotnot 2: När LO och medlemsförbunden tar strid för låglönesatsningar för att kvinnor ska få någon hundralapp mer i månaden, så står Svenskt Näringsliv enat och argt. Allt ska finansieras inom avtalets snäva ramar. Men när Hamn4an bestämmer villkoren i Göteborgs hamn står arbetsgivarna i Sveriges Hamnar, Transportföretagen och Svenskt Näringsliv splittrade och passiva.
Fotnot 3: Tack alla läsare för den här tiden. Tack för all uppmuntran och spännande inspel. Efter fem månader lämnar jag med varm hand nu över uppdraget som chefredaktör till Liv Beckström.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
