En generell arbetstidsförkortning är en omfördelande frihetsreform som borde utgöra en stöttepelare i den framtidsberättelse socialdemokratin så innerligt behöver, skriver Hampus Andersson, ordförande, S-studenter i Malmö.
För snart 100 år sedan, år 1919, beslutade Sveriges riksdag att införa åtta timmars arbetsdag för industriarbetare. På många arbetsplatser innebar detta i praktiken en halvering.
Arbetstidsfrågan var sedan ett centralt inslag i arbetarrörelsens kamp för omfördelning och frigörelse, vilket också ledde till den slutliga etableringen av fem dagars arbetsvecka 1971 och en sänkning av pensionsåldern 1976, från 67 till 65 år.
Efter det har frågan kallnat, varför?
Vi har sedan den sista arbetstidsförkortningen på 1970-talet mer än fördubblat vår produktivitet per person. Samtidigt har löneökningarna i princip helt ätits upp av inflationen och den genomsnittliga köpkraften är i dag, trots den stora produktivitetsökningen, endast marginellt högre än den var 1976. Den enda gruppen som verkligen tjänat på effektiviseringen är samhällets allra rikaste. De har sett sin reallön stiga med uppåt 70 procent under samma period.
En generell arbetstidsförkortning är en omfördelande frihetsreform som borde utgöra en stöttepelare i den framtidsberättelse socialdemokratin så innerligt behöver. Flera lyckosamma försök med sex timmars arbetsdag kan redan ses runtom i landet och stora delar av kostnaderna kan på sikt räknas hem i form av ökad produktivitet samt minskade kostnader för exempelvis sjukskrivningar och barnomsorg.
En regering som siktar mot Europas lägsta arbetslöshet bör också beakta de långsiktiga jämviktsfördelarna av arbetstidsförkortning. Det hävdas ofta att vi lever i ett kunskapssamhälle, ett samhälle präglat av nya villkor jämfört med dåtidens industrisamhälle. En väletablerad teori är att när utbildningssystemet inte utvecklas i samma takt som teknologin så skapas en grupp eftersläntrare: Lågutbildade människor som fastnar i arbetslöshet.
Lösningen är därför utbildning, utbildning, utbildning.
Kunskapssamhället utgör emellertid en sanning med viss modifikation. Den tekniska utvecklingen har i allt väsentligt sänkt kunskapskraven på arbetsplatsen genom ökad automatisering. De höga utbildningskraven är till stor del en produkt av en obalans i utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Hur vi än räknar så är antalet arbetslösa långt fler än antalet lediga jobb.
Obalansen har lett till en examina-inflation där hög utbildning plötsligt krävs för arbetsuppgifter där utbildningen egentligen inte gör någon nytta. Arbetsgivare ställer skyhöga krav, mest för att de kan.
Utbildning är förstås centralt, och breda satsningar behöver göras. Balansen i utbud och efterfrågan skulle också kunna förbättras väsentligt på flera olika sätt, exempelvis genom verkliga offentliga investeringar som skapar jobb. Samtidigt borde vi lyfta blicken och tänka större: Vad är syftet? Hur kan vi förbättra balansen på arbetsmarknaden och på samma gång se till att inte bara de rikaste skördar den slutliga frukten av våra utbildningssatsningar och effektiviseringar?
I en värld med ändliga resurser kan inte ökad effektivisering ständigt tas ut i ökad materiell konsumtion av de som redan har mest. S-studenter har länge drivit på för en generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön – en tydlig omfördelningsreform som inte äts upp av inflationen. Ytterst handlar det om vad vi vill åstadkomma. Hur vi förbättrar samhället.
Den tidigare socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss uttryckte det: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
Statsvetaren och historikern Sheri Berman hävdar att Wigforss främsta gärning låg i att han gav politiken prioritet framför ekonomin. Framtidspartiet Socialdemokraterna måste åter låta visionerna om frigörelse och jämlikhet föregå den kortsiktiga balansrapporten.
Hampus Andersson, ordförande S-studenter Malmö
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
