Håkan Juholt nämnde inte jämställdhet när han sommartalade i söndags. Och statsminister Reinfeldts löfte om sänkt restaurangmoms är knappast en fråga som påverkar kvinnor och mäns villkor.
Desto större var förhoppningen om att få höra radikala jämställdhetspolitiska förslag när Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Maria Wetterstrand träffades samma helg för ett kvällssamtal. Rubriken ”Kvinna och partiledare” utlovade en diskussion om maktens strukturer i Sverige.
Av publikens återkommande applåder och jubel att döma var det många i den fullsatta salongen på Södermalm som tyckte om samtalet. Det är förvånande med tanke på hur många centrala frågor som aldrig berördes.
På temat ledarskap hade det varit intressant att höra frågor och svar om vad som behövs för att ledarposter i praktiken – och inte bara i teorin – ska vara öppna för människor med olika livssituationer.
Vad möjliggjorde att Wetterstrand kunde vara föräldraledig som språkrör? Vad behövs för att det ska bli lika vanligt med småbarnsmammor som småbarnspappor bland toppolitiker? Vad krävs för att få till representativa partiledningar? Varför har Fi tre talespersoner? Och apropå ledardiskussionerna inom Vänsterpartiet: Är ett delat ledarskap verkligen feministiskt? Eller är det ett sätt att garantera män en i praktiken fortsatt ledarposition?
Men det var inte mycket som blev sagt om maktens strukturer. Maria Wetterstrand lovordade Miljöpartiets modell med tidsbegränsningar för språkrör och riksdagsledamöter. Gudrun Schyman kritiserade partilojalitet som trycker ner kritiska åsikter.
Så vad sa de om jämställdhetspolitik och visioner? Dessvärre inget mer konkret än att individualiserad föräldraförsäkring behövs. Det är en fråga som efter att ha diskuterats i mer än 15 år nu även har – åtminstone tillfälligt – stöd i Centerpartiets ledning.
Det är förmodligen orättvist att dra slutsatser av det som inte diskuterades. Men varken Sahlin eller Wetterstrand berörde varför den senaste S-regeringen inte lyckades kvotera föräldraförsäkringen mer. Eller vad som hände med löftet om att göra offentlig sektor till mönsterarbetsplatser.
Efter lördagskvällen är det lättare att förstå hur de rödgröna efter fyra år med en alliansregering som ökat skillnaderna i samhället, och med det ytterligare ökat skillnaderna mellan kvinnor och män, lyckades undvika att driva feministiska frågor i förra årets valrörelse. I stället väcktes en ny fråga: Varför ordnar Feministiskt Initiativ en tillbakablickande och gullig myskväll utan kritiska frågor?
”För mig var du jämställdhet och feminism” sa Maria Wetterstrand till Gudrun Schyman och Mona Sahlin bedyrade Schymans betydelse för övriga riksdagspartiers jämställdhetsarbete. Feministiskt initiativ, utanför Simrishamn, förmår inte sätta press på riksdagspartierna som Schyman och Vänsterpartiet gjorde då. Sorgligt men sant har ingen av de nuvarande partiledarna i svensk politik visat några feministiska framfötter.
Är Wetterstrands och Sahlins budskap att hoppas på Vänsterpartiets nästa partiledare för att nå en rimlig nivå i jämställdhetspolitiken?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
