Om vi ska få folk att våga tro på omställningen måste vi också kunna garantera dem trygghet och okej levnadsstandard oavsett pengar på banken, skriver Hanna Lidström, språkrörskandidat Grön Ungdom.
Klimatrörelsen har inte små anspråk: vi ber om förtroendet att ställa om hela samhället. Ett förtroende som är lättare att ge om man har ekonomisk trygghet – en av anledningarna till att Miljöpartiet har störst stöd bland medelklass i större städer.
Att ställa om till ett fossilfritt samhälle är radikalt. Det kräver en helomvändning av energiproduktionen, transportsystemen och av de politiska och ekonomiska strukturerna. Om jag hade låg eller ingen inkomst, bodde i en avfolkningsort och var beroende av min bil är jag inte säker på att det är en chansning jag skulle vara beredd att ta.
Vi måste presentera politik som ger trygghet också till de som har det tuffast. En rejäl klimatpolitik kommer att kännas, och vi har en skyldighet att svara de som undrar hur de ska få pengarna att räcka när vi höjer bensinskatten.
Utöver det finns ytterligare tre tydliga anledningar till varför mer jämlikhet i Sverige är en viktig del i klimatkampen.
Klassklyftor driver upp konsumtion. De senaste 20 åren har Sveriges fördelning av inkomster och förmögenheter utvecklats drastiskt. Generellt har bara den rikaste procenten blivit rikare – samhällets samlade produktionsökning har tillfallit väldigt få. Förutom den uppenbara orättvisan har det förödande effekt för konsumtionen och klimatet.
När en liten del av befolkningen är mycket rikare än resten kommer majoriteten försöka att konsumera lika mycket som de rikaste. Fenomenet kallas ”Keeping up with the Jonses”. Problemet är inte bara att rika har väldigt klimattung konsumtion (det har de!) men att de också tvingar upp konsumtionen hos alla andra.
När hushåll konsumerar över sin förmåga blir ekonomin dessutom mer lånberoende och instabil. Att rikedom koncentreras hos en så liten del av befolkningen skapar både en skev maktfördelning och sliter sönder hela ekonomin.
Solidarisk lönesättning kan ställa om industrin. Sverige är ett exportberoende land som måste värna sin industri, och gröna industrier är en nödvändighet för det stora samhällsbygge som är omställningen. Miljöpartiet har länge pratat svepande om att industrin ska ställas om utan att de anställda drabbas, men sällan konkretiserat hur detta ska gå till.
En nyckel är att med starka trygghetssystem och bra förutsättningar för fackförbund möjliggöra solidarisk lönesättning. Kollektivavtal som fastslår lägstalönerna för en bransch i stället för att lönen är direkt avhängig företagets betalningsmöjlighet kan effektivisera produktionen genom att omöjliggöra för företag att konkurrera med lönedumpning.
Att öppna för en låglönemarknad riskerar att förstöra viktiga mekanismer för att ställa om industrin utan att industriarbetare får ta smällen.
Offentlig konsumtion är mer hållbar än privat. I offentlig konsumtion köps tjänster till en mycket högre grad, och i privat produkter. Skattepengar går ofta till att anställa lärare och sjukvårdspersonal, de utför viktiga arbeten som kommer många till gagn. Privat konsumtion av prylar gynnar färre personer och sliter hårdare på planeten. Att en större andel av ekonomin ägs gemensamt är ett av de effektivaste sätten att minska vår klimatpåverkan, samtidigt som vi möter stora utmaningar i välfärden.
Det sägs ofta att klimatfrågan varken är höger eller vänster. Med dagens parlamentariska situation vore det ansvarslöst med ideologiska låsningar som hindrar oss från att samarbeta med alla där vi kan få igenom vår politik. Det finns många politiska frågor där svensk höger bidrar till klimatet, som förutsättningar för delningsekonomi, innovation och förnybar energi. Men det råder inga tvivel om att klimatet i grunden är en vänsterfråga.
Om vi ska få folk att våga tro på omställningen måste vi också kunna garantera dem trygghet och okej levnadsstandard oavsett pengar på banken. Vår politik ska vara tydligt omfördelande och skapa förtroende för att vi inte kommer att lämna de fattigaste bakom oss i ett postfossilt samhälle.
En klimatrörelse utan klassperspektiv är inte mycket att ha, och kommer knappast att lyckas rädda planeten.
Hanna Lidström, språkrörskandidat Grön Ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
