Lika lön för lika arbete, barnomsorg och klimatfokus var några utropstecken i Obamas State of the Union. Med en mer progressiv riktning krattar han manegen för Hillary Clinton.
När jag bänkande mig för att se Barack Obama leverera State of the Union för sjätte gången kändes det nästan som att vara tillbaka till 2009 när Obama svors in. Sedan dess har mycket hänt. Förutsättningarna för USA har likt resten av världen präglats av ekonomisk kris, hög arbetslöshet och smärre identitetskris.
För första gången på länge kunde vi se en Obama som levererade ett tal som inte bara andades framtidshopp utan också en tydlig ambition att flytta den politiska mitten åt en mer progressiv riktning. Det var ett tal i sann Obama-anda. Hela tiden nära den amerikanska medelklassen och med utgångspunkten att alla förtjänar en rättvis chans.
Med två år kvar kan Obama fokusera på policyutveckling snarare än att ständigt positionera sig inför omval. Det betyder mycket och gårdagens State of the Union kan inte ses som något annat än ett tydligt försök att positionera Demokraterna inför 2016 och bereda plats för Hillary Clinton.
Det fanns mycket intressant i tisdagens tal men låt oss fokusera på några av höjdpunkterna:
Obama försvarar facklig organisering
Det måste vara något av det mest sällsynta som förekommit i State of the Unions historia: En sittande president försvarar facklig organisering. Och inte bara försvarar utan även argumenterar för lagar som stärker fackföreningarna i stället för att riva isär dem.
Det var ett oerhört viktigt ställningstagande för såväl arbetstagare och fackföreningar. Även om det enbart var en kort passage skulle jag i det närmaste vilja likställa det med när Obama gick ut och öppet stöttade samkönade äktenskap.
Jämställdhet
Ett av de stora utropstecknen i tisdagens tal måste ha varit det stora fokus som gavs till reformer som syftar till ett mer jämställt USA. Visst, Obama har nämnt vissa delar tidigare men aldrig varit så uppriktig som i går. Viktigast torde vara det tydliga beskedet om lika lön för lika arbete. Det är inte på något sätt unikt för USA att kvinnor tjänar mindre än män, men likväl är det lika förbluffande att löneklyftan är så stor. I USA tjänar männen över 420 000 dollar mer än kvinnorna under ett arbetsliv. I Sverige är skillnaden 3,6 miljoner.
Att Obama sedan lyfte frågan om barnomsorg, som inte längre befinner sig ute i periferin utan deklareras av presidenten som en nationell ekonomisk prioritet, innebär inte bara ett retoriskt skifte utan ger förhoppningar om en mer progressiv politik där jämställdhet är en prioritet snarare än parantes.
Tillsammans med reformer som betald föräldra- och sjukledighet skulle det kunna bli viktiga steg mot ett mer jämställt land. Samtidigt ska man vara realistisk och inse att detta inte kommer hända under Obamas återstående tid, men det är ett steg i rätt riktning.
”I’m not a scientist”
En ljuspunkt i Obamas tal var hur klimatfrågan lyftes och att Obama valde att bemöta de klimatförnekare som innefattar allt från den politiska högern till vissa forskare. Ur ett retoriskt och strategiskt perspektiv var det oerhört skickligt av Obama att använda det som tidigare varit framför allt högerns främsta argument till att inte göra mer för att rädda klimatet. ”I’m not a scientist” är en replik som använts flitigt för att påskina att man inte har tillräcklig fakta för att agera.
I talet vände Obama på det genom att säga att han visserligen inte heller är forskare, men att han känner många bra forskare vid Nasa, Noaa och landets universitet. Genom den repliken satte han klimatförnekarna i rampljuset och synade deras bluff.
Högre utbildning
Slutligen var beskedet om att regeringen vill avsätta resurser för att de flesta unga människor ska kunna gå vidare och studera på universitetet, oavsett ekonomiska förutsättningar, ett av de viktigaste beskeden. För USA är det en förutsättning om landet vill fortsätta vara ett ledande land i den globala ekonomin.
Det kommer inte ske några underverk under den återstående perioden av Obamas presidentskap och den som trodde att Obama 2008 skulle förändra hela USA har nog förstått att så är inte fallet.
Nu, 2015, borde Obamas tid som president ses i ljuset av ett oerhört låst läge där Republikanerna kontrollerar kongressen och senaten samtidigt som USA alltid varit ett land där saker inte enbart kan ske tack vare politisk vilja. Allt som oftast utgör andra faktorer och omständigheter tydliga spelregler för politikerna och dess möjligheter till handlingskraft.
Men årets State of the Union bäddar för en intressant inledning på 2016 års presidentval. Ur Demokraternas perspektiv kan inget annat konstateras än att manegen är krattad för Hillary Clinton.
Hanna Lindquist, socialdemokrat som i deltog i valrörelsen för Obamas räkning 2012.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
