Hans Dahlgren: "Vårdvalet ökar jämlikheten"

De farhågor som fanns främst på vänsterkanten före Vårdvalets införande att socioekonomiskt svaga områden skulle bli utan etableringar eller att alla etableringar skulle hamna i tätorter har så här långt inte visat sig stämma, enligt oberoende undersökningar från bland annat Karolinska Institutet (KI). Nu visar en ny undersökning från Vårdföretagarna att detsamma gäller övriga landsting.

Vårdval Stockholm och etableringsfriheten har varit i fokus i den nationella debatten och fått utstå mycket kritik bland annat vad gäller möjligheterna för alla grupper i samhället att få en jämlik vård. I KI:s rapport beskrivs dock en mer nyanserad bild. Det visar sig att vårdutnyttjandet av vårdtunga grupper och patienter i socioekonomiskt utsatta områden har ökat mer än för genomsnittsbefolkningen, vilket tyder på att de grupperna inte har diskriminerats. Patienter i områden med lägre inkomster har haft den största ökningen av läkarbesök, medan resursökningen till vårdgivare varit större i områden med hög inkomst. Områden med lägre inkomst får dock även fortsättningsvis en större andel av resurserna.

Ökningen har också tillfallit alla åldersgrupper och har inte varit till nackdel för till exempel de äldre. Även om man tittar på kön finns inte några större skillnader. Dessutom visar KI:s rapport att kostnadssökningarna i “Vårdval Stockholm” har varit under kontroll. Vilket även gäller vid en jämförelse med andra landsting visar en jämförelse genomförd av SKL. Tillgänglighet och vårdutnyttjande av främst läkarbesök har samtidigt ökat med en produktivitetsökning på drygt tio procent första året och knappt tre procent andra året. Med hänsyn till befolkningsökningen har kostnaden per invånare räknat i fasta priser minskat något. Samtidigt finns det ett positivt samband mellan produktivitet och patienternas bedömning av kvaliteten.

Den högre produktiviteten har således inte uppnåtts genom försämringar enligt patienternas bedömningar. Målsättningarna med “Vårdval Stockholm” var att förbättra tillgängligheten och öka patienternas valmöjligheter kombinerat med en större mångfald och konkurrens. Dessa målsättningar har enligt KI:s rapport i huvudsak uppfyllts.

KI:s rapport får även stöd i den undersökning Vårdföretagarna gjort om etableringar i primärvården i övriga landet. I Västra Götaland har det tillkommit nya vårdenheter inte endast i innerstaden utan även i de socioekonomiskt mer belastade områden som i nordöstra Göteborg. Det är områden dit det tidigare har varit svårt att rekrytera läkare. Nu finns knappt det problemet mer. I Kronoberg har en del av de nya enheterna etablerat sig på orter där det tidigare saknades vårdgivare. I Skåne finns det i stort sett inga vita fläckar kvar efter vårdvalsreformen.

Vårdvalsreformen med etableringsfriheten har lett till att det tillkommit nya etableringar där de tidigare saknades vårdutbud. Tillgängligheten för patienterna har därmed självfallet blivit bättre. Etableringsfriheten är ett instrument för att bland annat uppnå bättre tillgänglighet för patienterna. Men om etableringsfriheten avskaffas finns självfallet problemet kvar hur målsättningen om bättre tillgänglighet ska uppnås. Om undersökningarna visar att etableringsfriheten inte på något sätt, så här långt, är ett problem inställer sig givetvis frågan varför etableringsfriheten behöver ifrågasättas?

Vi förnekar inte att det finns problem kvar och att det ibland handlar om att två perspektiv bryts från olika utgångspunkter; det politiska som representerar det kollektiva medborgarintresset och vårdgivarnas företagarintresse. Men allra oftast möts dessa perspektiv.

Hans Dahlgren
Näringspolitisk chef
Vårdföretagarna