Alla ska kunna hitta något själva på marknaden. Då blir det centralt att bygga mycket och att bygga även sådant som höginkomsttagare ratar, skriver Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, i en replik.
I debatten används begrepp som »sämre bostäder« och »billiga bostäder« på ett slarvigt sätt.
En bostad som får låg hyra därför att vi har en effektivare process och en lägre ränta är ju till exempel inte en sämre bostad. Att bygga på platser med lägre markvärden innebär billigare bostäder, men om det är en sämre bostad beror på hur ett hushåll värderar just det läget.
På Dagens Arena hänvisar Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke och socialdemokratisk debattör, till min debattbok och lyfter min mening att »åtkomliga bostäder« kan skapas om vi bygger bostäder till »lägsta godtagbara standard«.
En central poäng i min bok är att vi på kort sikt behöver bygga bostäder som hushåll med högre inkomster inte anser vara så attraktiva, så att de därmed blir åtkomliga för hushåll med något lägre inkomster. En lägenhet i Farsta är exempelvis mindre attraktiv för dessa grupper än en lägenhet på Södermalm, men det innebär väl inte att det är en sämre bostad?
Och om vi bygger med plastmatta i badrummen bara för att göra lägenheten mindre attraktiv för grupper med högre inkomster så är det väl inte en nämnvärt sämre bostad i de flestas ögon?
Hur länge något håller beror i hög grad på hur noggrant olika arbeten genomförts och det hänger inte nödvändigtvis ihop med materialval i till exempel badrum.
Sen har ju ingen seriös aktör något intresse av att det byggs hyreshus med dålig teknisk kvalitet eftersom det ju bara leder till högre avskrivningar och högre hyror. Att pressa kostnader handlar för mig främst om standardisering och mer planlagt mark som sänker markpriserna och inte om att bygga skräp.
Men om allt byggs likadant och är attraktivt för grupper med högre inkomster kommer ju dessa grupper att lägga beslag på alla nya bostäder under överskådlig tid när det finns en stor bostadsbrist. Ett alternativ är naturligtvis att ge sig in i olika komplexa kvoteringslösningar där vissa bostäder subventioneras och tilldelas särskilda behövande.
Men min vision handlar om en bostadsmarkanden där alla kan hitta något själva på marknaden och då blir det centralt att bygga mycket och att bygga även sådant som höginkomsttagare ratar.
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi och författare till boken Åtkomliga bostäder
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
