Att vara i opposition är en chans. Låsta positioner kan brytas upp. Migration är en sådan fråga. Just nu finns en bra möjlighet för socialdemokraterna att säga upp sin gamla samsyn med moderaterna och i stället närma sig de andra två vänsterpartierna – och samtidigt slå in en kil i den borgerliga alliansen.
SAP har alltid motiverat sin politik utifrån landets ekonomiska intressen. Men på senare år i växande grad för att tränga ut sverigedemokraternas väljarbas – med självväxande moraliska och politiska rostangrepp som följd. En politik som stämplats med namnet Göran Persson. Nu är det läge för partiet att öppna upp murlåsen, hitta vägar till en mer modern flykting- och invandringspolitik och börja det långsamma arbetet att rulla tillbaka Fästning Europa.
Luciano Astudillo är den socialdemokrat som har potential att tänka nytt i hela det komplex av frågor som är migration, integration och antidiskriminering. Med Mona Sahlin som partiledare har han fått chansen. Nu gäller det ha modet att gå rätt.
Hösten 2005 kraschade hela den socialdemokratiska pansarpolitiken när teve visade bilder på apatiska flyktingbarn, kyrkorna gjorde uppror och opinionen stod oväntat stark för kravet på amnesti. Ett år senare var Luciano Astudillo fortfarande osäker på varför allt gått fel – men smärtsamt medveten om att det gått just fel, och inget annat. Då fanns det hos många en insikt att politiken behövde tänkas om. Den slutsatsen hänger fortfarande kvar, men kanske inte länge till.
Ytterligare en orsak till att läget är bra just nu är de tre förslag som kommit från regeringen de senaste veckorna. Det är omläggningen av SFI (Svenska för invandrare), motiverad av åsikter som verkar baserade mer på fördom än kunskap och utvärdering. Det är förslaget om att förbjuda sjukvård för papperslösa migranter, som till och med FN:s rapportör protesterar mot. Och det är de nya restriktionerna mot anhörighetsinvandring – den hårdaste skärpningen av politiken på flera år, dessutom presenterad i Landskrona av alla städer.
Alla tre förslagen hade kunnat läggas av Göran Perssons regering. Men nu kommer de från Fredrik Reinfeldts. Behovet att driva opposition förstärker socialdemokraternas möjlighet att öppna upp sin gamla politik. Här ligger tre dåliga förslag. Svaga. Sårbara. Och med en allians – och en borgerlig opinion – som inte är riktigt enig i alla tre, inte ens migrationsminister Tobias Billström (m) låter ju särskilt övertygad.
Men Luciano Astudillo duckar eller nöjer sig med mumlande invändningar. Vad skulle hända om han vågade sätta ner foten? För första gången på många år är politiken i de här frågorna inte fastlåst. Det går att göra skillnad nu. Vi väntar på Luciano.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
