Den borgerliga arbetslinjen är ett monumentalt misslyckande.
Då. Högsommaren är på sin kulmen, de sista skälvande veckorna innan valet 2006. Den borgerliga fyrklövern, nu kallad alliansen, har framgångsrikt lyckats förskjuta debatten till att handla om att många saknar jobb i Sverige. Trots år av förhållandevis hög tillväxt.
I en intervju i Svenska Dagbladet kommenterar statsminister Göran Persson läget i ekonomin. En formulering etsar sig fast i det kollektiva medvetandet och blir för många en symbol för socialdemokratisk arrogans: ”Jobben kommer”. Ytterligare åtgärder är överflödiga, anser Persson.
Nu. Opinionsläget ser skakigt ut för en alliansregering som vann en historisk seger den där septemberkvällen 2006. På område efter område tappar det största regeringspartiet förtroende – Socialdemokraterna knappar in rejält. Skolan, jobben, ekonomin. Verkligheten har sprungit ifatt en desillusionerad och omtöcknad alliansregering som saknar svar på framtidens stora frågor.
Hur vi än vrider och vänder på det är det omöjligt att klassa det borgerliga experimentet, arbetslinjen, som annat än ett monumentalt misslyckande. I Fredrik Reinfeldts installationstal som statsminister deklarerade han att en borgerlig regering ”ska bedömas utifrån hur många jobb den skapar”. Då var arbetslösheten sju procent.
Fastän arbetslösheten var betydligt högre inför valet 2010, drygt åtta procent, lyckades Reinfeldt och Borg skickligt förskjuta debatten till att handla om regeringsduglighet och hanteringen av finanskrisen.
Hur blir det den här gången? Regeringsföreträdare liksom borgerliga åsiktsmaskiner hamrar systematiskt in budskapet att alliansen skapat ”hundratusentals nya jobb”. Siffran är förstås ointressant, då den mäts i absoluta tal och därmed inte tar hänsyn till att befolkningen växer. I själva verket är det återigen verkligheten som är högerns största fiende.
Trots år av skattesänkningar, avdrag och en omställningspolitik helt på den borgerliga planhalvan saknar åtta och en halv procent av befolkningen ännu jobb. Den högsta siffran sedan 1998.
Reinfeldt är paralyserad och Moderaterna famlar desperat efter en berättelse om ekonomiskt ansvarstagande med löftet om noll nya skattesänkningar. Något som uppenbarligen inte delas av Kristdemokraterna och Centerpartiet, som tvärtom öppnar för ytterligare jobbskatteavdrag. Den här gången biter inte argumenten, hotet från globala finansstormar kan heller inte dölja sprickorna i det borgerliga samhällsbygget.
För första gången står Fredrik Reinfeldt naken inför en retfull verklighet som inte vill lämna honom i fred. Utanför Sagerska huset dominerar vårens fågelkvitter och bleka solpenslingar. Men innanför dess dörrar gör Fredrik Reinfeldt bäst i att redan nu börja packa flyttkartongerna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
