debatt Vi står inför stora omställningar av elsystemet. Omställningar som kräver långa ledtider mellan beslut och förverkligande. Och då behövs en vision från regeringspartiet S, menar Lennart Nyström.
I semesterstiltjen lanserade Liberalerna och Moderaterna sin kärnkraftsvision för framtidens fossilfria elbaserade samhälle i en debattartikel (DN 27 juli). Anders Ygeman svarade dagen efter i samma tidning med att prata om dagens elöverskott och låga elpriser. Men inget om det långsiktiga perspektivet. Har Socialdemokraterna inte någon uppfattning om hur vår elförsörjning ska se ut i det elbaserade samhälle, som vi ska möta klimatkrisen med?
Bakgrunden till utspelet är att vi står inför många utmaningar de närmaste 20-30 åren när det gäller vår omställning till ett elbaserat samhälle. Närmast i tiden ligger ju bristen på elnätkapacitet, som ju lyfts fram i debatten.
Men på sikt kan vi ju få brist på elkraft i dessa nät, både vad gäller effekt och total energi. Energiföretagen har i ett försök till prognos pekat på ökade behov av elenergi från runt ca 140 TWh idag till 190 TWh om 25 år.
Samtidigt får vi bortfall av producerad kärnkraftel under 2040-talet på ca 60 TWh, som kräver alternativ ny kapacitet genom etablerad eller ny teknik. Totalt blir det ett stort gap mellan behov och produktion på över 100 TWh som ska täckas de närmaste 25 åren.
Man kan inte som Anders Ygeman bara avfärda diskussionen med att idag har vi elöverskott och låga elpriser.
Många av prognoserna är säkert partiska, gjorda av olika intressenter i branschen, som vill larma och stå i för att väcka uppmärksamhet och få igenom olika politiska beslut.
Men man behöver ju bara peka på transportsektorns omställning till el (eller vätgas, som kräver el för att tillverkas) och på ”sakernas internet” som kommer med det nya 5G- och kommande generationers mobilnät, vilka kommer att kräva mer elkraft. Eller på omställningen bort från fossilbaserad elkraft som våra grannländer Danmark, Tyskland och Polen behöver göra. Med våra sammankopplade elnät kommer deras efterfrågan att påverka också vår försörjning genom vår elexport, om inte annat så genom högre priser.
Å andra sidan pekar Svensk Vindenergi på att de tror på ökad vindkraftproduktion från 20 TWh idag till 90 TWh omkring 2040. Solenergi tillkommer också, så kanske är svårigheterna att täcka de här nya behoven överdrivna. Ökad effektivitet i såväl produktion som användning av elenergi genom den tekniska utvecklingen kan också spela många spratt för prognosmakarna. Så de totala behoven och den framtida produktionen av elenergi är svåra att prognostisera.
Så sammantaget står vi inför stora omställningar av elsystemet. Omställningar som kräver långa ledtider mellan beslut och förverkligande. Dessa måste mötas med ny teknik och ett öppet sinne. Liberalerna och Moderaterna har valt att lägga sitt krut på att lansera den ”nya generationens” kärnkraft. Argumenten mot kärnkraft är säkerhets- och miljömässiga: Brytningen av uran har omfattande miljökonsekvenser. Lagringen av det ”utbrända” bränslet är en utmaning av gigantiska mått. Kanske dessa två faktorer kan minimeras med den ”nya generationens” kärnkraft, som sägs använda ”utbränt” kärnbränsle. Kanske är säkerhetsriskerna vid drift dessutom mindre än för nu befintlig kärnkraft? Tillräckligt små?
Det jag saknar är socialdemokratisk närvaro i debatten om vägen till framtidens fossilfria elbaserade samhälle. Man kan inte som Anders Ygeman bara avfärda diskussionen med att idag har vi elöverskott och låga elpriser. Menar han att det, helt av sig självt eller med marknadens hjälp, kommer att gälla också om tjugofem år? Vad är den socialdemokratiska visionen?
Lennart Nyström
Pensionerad facklig utredare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
