Debatt Vår slimmade arbetsmarknad behöver mer kött på benen, både för folkrörelsernas och näringslivets skull. Det skriver Maria Nilsson, regionordförande för Unionen Stockholm.
Dagens svenska arbetsmarknad är så slimmad att den kanske rent av bara består av ett skelett. Under en längre period har målet varit rätt person på rätt plats. Att alltid vara sitt bästa jag, att alltid prestera på topp. Man blir specialist och är en av få som kan göra just den uppgiften. Och det finns ingen annan som kan rycka in om man av olika anledningar inte kan arbeta. I många fall ligger arbetsuppgifterna kvar och väntar på dig när du kommer tillbaka. Detta ger den anställde en inre stress av att aldrig blir klar.
Det kan även vara på det omvända sättet, att uppgifterna inte väntar tills man kommer tillbaka, utan det måste göras ändå, även om det innebär att det är färre som måste göra jobbet. Den personal som är kvar slits ut, man går på allaredan sköra knän. Det finns inga marginaler att spela på.
Detta leder till en arbetsmiljö där man hela tiden tittar snett på den som inte alltid gör sitt bästa eller som av olika anledningar måste vara borta. Vilket också kan innebära att man går till arbetet även om man är sjuk, eller sitter framför sin dator även om man inte borde. Beslut fattas i febertillstånd.
Om man inte får tänka lite mer om något så är det svårt att utveckla det man håller på med
Det finns heller ingen acceptans av att man inte är högpresterare i allt eller under hela livet. Somliga människor är otroligt ”högpresterande” inom vissa områden men inte alls inom andra. Man kan inte heller prestera på topp hela ens arbetsliv, av många skäl. Att ha småbarn, gamla föräldrar eller man tagit på sig förtroendeuppdrag som tar tid.
Att vi har byggt våra arbetsplatser och företag så slimmade är en samhällsfara. För den svenska modellen utgår från folkrörelsen och det innebär att medborgarna är med i bygger samhället genom att ta ett förtroendeuppdrag. Det gäller inom politiken, fackföreningsrörelsen men även inom till exempel idrottsrörelsen.
Man vågar inte ta förtroendeuppdrag för att ingen annan tar dina arbetsuppgifter, du ska även hinna med dom. Det innebär att man inte tar på sig ett fackligt förtroendeuppdrag eller något politiskt förtroendeuppdrag. Ofta blir det att man då blir förtroendevald på heltid. Uppdraget blir jobbet. Vilket leder till att man tappar förankringen med dom som man representerar. Tyvärr leder också vår slimmade arbetsmarknad till ett sjukligt klimat. Man får inte vara sårbar eller ha en svacka av något slag. Det accepteras om det är en sjukdom med vidhängande diagnos, för då ska det anpassas. Detta innebär att sjukvården får långa vårdköer för att man behöver få en diagnos för att kunna accepteras på arbetsmarknaden.
Vi hinner inte heller tänka klart våra tankar utan allt ska bara vara leverans och gärna på en högnivå. Om man inte får tänka lite mer om något, så är det svårt att utveckla det man håller på med. Det innebär att vi håller på att tappa den innovation som vi varit så stolta över i Sverige . Om man inte låter folk få vara lite sköra ibland tappar vi till slut allas kompetens och erfarenheter.
Vi behöver ge vår slimmade skelettartade arbetsmarknad mer kött och kanske till och med lite överskottsfett. Det behövs för att vi ska ha en fungerande demokrati, fackföreningsrörelse och idrottsrörelse. Men också för att vi ska ha företag som kan och vågar tänka nytt och vara innovativa.
Maria Nilsson, regionordförande Unionen Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
