Ännu en gång lämnas styrräntan oförändrad. Det är hög tid för finansministern att kliva fram ur skuggorna.
Trots att svensk ekonomi präglas av fallande inflation, hög räntekänslighet, byggkris och ökande arbetslöshet avvaktar Riksbanken ännu en gång med att sänka räntan.
För hushåll och företag med tillräckliga marginaler erbjöd dock den senaste penningpolitiska pressträffen en viss ljusglimt i form av att tydligt signalera att räntan kommer att sänkas i maj eller juni och därefter fortsätta att sänkas (om vi nu ska tro Riksbankens räntebana).
Direktionen höjer dock ett varningens finger för att geopolitiska oroligheter kan leda till högre inflation – en farhåga finansministern delat.
Att vi höjer boräntan i Sverige kommer så att säga inte skapa fred i vårt närområde
Det är inte utan att man ställer sig frågan: har våra högsta ekonomisk-politiska beslutsfattare inte lärt sig någonting om inflationsbekämpning de senaste två åren? Kriget i Ukraina orsakade mycket riktigt prischocker på energi och spannmål, vilket spred sig i resten av ekonomin i form av en hög inflation. Likt tidigare i historien har krig och konflikter trissat upp det allmänna prisläget.
Men att vi höjer boräntan i Sverige kommer så att säga inte skapa fred i vårt närområde. När vi utvärderar inflationsbekämpningen kan vi konstatera att länder som strategiskt angrep orsakerna till prisökningar, likt Spanien som satte ett pristak på rysk gas, lyckades bättre med att få ned inflationen än länder som Sverige som enbart förlitade sig på en allmän åtstramning av hela ekonomin.
Kort sagt: det vore mer effektivt att gå direkt på priserna snarare än att gå omvägen via att sänka hushållens köpkraft och hoppas att det ska resultera i att företagen sänker sina priser för att folk annars inte har råd att handla. Hade politiken satt mer press på företagen att inte höja sina priser mer än nödvändigt hade läget också sett annorlunda ut. Nu har vi fått svart på vitt att till exempel livsmedelsbranschen passat på att inte bara vältra över sina ökade kostnader på konsumentpriserna, utan även höjt sina marginaler. Yrvaket har Riksbanken börjat prata om företagens prissättningsbeteende som problematiskt – det som de facto utgör inflationen – efter att ha ägnat ett förlorat år åt att skälla på hushållen för att vara ”för dåliga på att pruta” på olika svenska oligopolmarknader. Ens om vi hade tiden och kraften att jämföra minsta kilopris eller bråka om promillar på boräntan är konkurrensen helt enkelt för dålig, och den politiska tillsynen på tok för svag.
Hade finanspolitiken tidigt agerat för att skydda svenska hushåll och företag från högre el- och transportkostnader 2022, parat med krav på företagen att hålla tillbaka priserna, hade inflationen och därmed räntenivån sannolikt blivit betydligt lägre. I viss mån har politiken haft rätt impuls när det kommer till att diskutera sänkt moms på till exempel el och bränsle, eftersom det främst är dessa insatsvaror som påverkat inflationen, både direkt (via elräkningen och priset vid pump) och indirekt (via företagens kostnader).
Problemet är att det innebär en förlorad skatteintäkt och att det inte finns någon kontroll över att en sänkt moms faktiskt resulterar i ett sänkt pris – snarare än en högre vinstmarginal. Bensinskattesänkningen har ur det perspektivet varit ett dyrt misslyckande inte bara ur klimatperspektiv, utan även utifrån syftet att sänka bensinpriserna. Då är det bättre att politiken får ett ökat inflytande över prissättningen som sådan, genom till exempel statligt ägande och statlig styrning, eller i vissa fall prisreglering, och att vi samtidigt investerar oss ur beroendet av fossila bränslen.
Det är förstås lätt att vara efterklok. Men när nu riksbankschefen och finansministern pratar om geopolitiska oroligheter som skäl till att inte sänka räntan eller föra en mer expansiv finanspolitik, visar de på en häpnadsväckande ovilja att ta intryck av vad som faktiskt har fungerat för att bekämpa inflationen och den nya forskning som förts på området. Att sänka hushållens köpkraft, hämma investeringar och i förlängningen öka arbetslösheten är inte en besk medicin som ändå verkar för att få ned priserna.
Det är ett gift som fattiggör Sverige.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
