Hårdare straff hjälper inte

Det saknas vetenskapliga belägg för att hårdare straff minskar brottsligheten. Nu är det dags att politikerna också förstår det.

Statsminister Stefan Löfven är på en veckolång resa ute i landet. När han besökte stadsdelen Araby i Växjö bemötte han oron om hur problemtyngda områden ska få en positiv utveckling med bland annat tal om höjda straff för brottslig verksamhet. Inrikesminister Anders Ygeman (S) besökte Araby i höstas och var inne på samma spår med sina »tuffare straff, smartare påföljder och en förbättrad social utveckling«. Alliansen har ropat hårdare straff länge.

Det är naivt att tro att hårdare straff räcker för att komma åt brottsligheten. Men det tycks numera vara nödvändig retorik för att få väljare, och politiska motståndare, att tro att man faktiskt har en plan för minskad kriminalitet, att visa att nej, nu räcker det!

Och insikten om att det räcker nu är bra, för kriminaliteten är en realitet även för de medborgare som inte är kriminella, men som råkar bo på platser där till exempel gängkriminaliteten växer. Det rapporteras praktiskt tagit varje vecka om grova våldsbrott och skjutningar, ofta återkommande i särskilt utsatta områden.

För ett par dagar sedan presenterades statistik över verifierade skjutningar, som polisen sedan 1 november 2016 kommer att föra. Under november och december förra året skedde 40 skjutningar, varav nio var dödsskjutningar. 33 av dem skedde i Göteborg, Stockholm och Malmö. Det dödliga våldet är fortsatt högt och beror främst på att gängkriminaliteten i storstäderna blivit större, enligt Mikael Rying, kriminolog på polisens Nationella operativa avdelning, NOA.

Gängbildningarna syns också i häkten, fängelser och inom frivården, skriver Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg på DN Debatt och menar att det är en utmaning att anpassa Kriminalvårdens verksamhet till de nya löst sammanfogade kriminella nätverk med stark koppling till specifika geografiska områden.

Att som våra politiker tro att hårdare straff, särskilt för våldsbrott, skulle avskräcka dessa individer är inte realistiskt.

Nils Öberg påpekar att återfallsförebyggande arbete är svårt med denna grupp: »De är redan i unga år tungt kriminellt belastade, har missbruksproblem, saknar utbildning och bär ofta på obearbetade trauman. Deras drivkraft är status och makt, våldet är grovt och oförutsebart. Intresset för att lämna kriminaliteten är lågt«.

Att som våra politiker tro att hårdare straff, särskilt för våldsbrott, skulle avskräcka dessa individer är inte realistiskt. Det är inte det som kommer att skapa ett tryggare samhälle. Det är det brottsförebyggande arbetet.

Denna linje driver även Dennis Martinsson, doktor i straffrätt vid Stockholms universitet, som manar politikerna till besinning, och påpekar att det är mer effektivt att stävja kriminalitet genom att polisen arbetar förebyggande och att socialpolitiska åtgärder sätts in. Det finns helt enkelt inte vetenskapliga belägg för att hårdare straff får ner brottsligheten. Myndigheterna och forskningen har förstått det, dags att politikerna gör det också.