En kvinnas kropp och kläder måste få vara hennes eget val utan rädsla för skuld, våld, tvång eller oönskad beröring.
Ända fram till förra veckan har jag haft ballerinaskor utan strumpor, men den här veckan kom hösten. Du vet, den där dagen när vi sa till de vi mötte att det ändå var lite skönt för »oj vilken underbar sommar vi har fått i år«.
Jo, verkligen – vilken underbar sommar. Jag har ägnat så mycket tid jag kunnat på min lilla odlingslott. Njutit av solen, att gräva och av kaffe på min egenbyggda trätrall. Nästan alltid iklädd bikini. Två lotter bort från mig grävde och njöt en annan kvinna som istället var heltäckande klädd och med sjal som täckte håret. Opraktiskt kan jag tycka, men jag respekterade hennes val och hon mitt. Vi hade trevliga småprat om ditten och datten när vi möttes vid vattenkranen.
Min koloniträdgårdsförening är en mix av människor från olika kulturer. På området odlas grödor från alla världens hörn och ljumma sommarkvällar när grillarna tänds känner du dofter från Balkan, Mellanöstern, Sydamerika och från en och annan flintastek. En av de största fördelarna med att bo i förort är att du blir så mycket rikare på upplevelser och möten med människor.
Så det var där, i bikini i värmen, som jag satt när jag gång efter gång läste om tafsande och våldtäkter som också präglade den här sommaren. Om unga kvinnor och flickor som försöker hitta strategier för att undvika att bli utsatta men ändå kunna gå på konserter och festival. Få saker gör mig så heligt förbannad som när män tar sig rätten att förnedra en kvinnas kropp, och få saker visar så tydligt hur djupt de förtryckande patriarkala strukturerna fortfarande sitter i vad vi vill kalla världens mest jämställda land. Kvinnans kropp ska finnas där för mannen att njuta av när och hur han vill. Och som inte detta vore nog så ägnar sig fransk polis under sommaren åt att offentligt klä av kvinnor som badar i burkini för att de inte visar tillräckligt mycket hud. Ännu ett bevis för att kvinnans kropp ska finnas till för att behaga, hur den ska kontrolleras och objektifieras för att passa in.
När jag satt där i min förortsidyll så slogs jag av hur hårfin gränsen mellan frihet och förtryck är. Kanske någon som såg mig kunde sucka och tänka att jag är ett offer för den manliga blickens kvinnoideal som måste visa upp och brunbränna min kropp. Kanske någon annan sneglade på min granne och tänkte att hon är ett offer som lever under en förtryckande slöja. Kanske finns det spår av sanning i båda tankarna. Vi är alla produkter av det samhälle vi lever i. Men vem är jag att döma, att likt fransk polis klä av en kvinna eller likt iransk polis klä på.
Nu är hösten här, och ja nog är det lite skönt. Men nästa sommar ses vi där igen jag i min bikini och min lottgranne i sin sjal. Min 15-åriga dotter som går på konserter och kvinnor i Frankrike som bara vill bada en varm sommardag. Kan vi inte bara låta oss göra som vi vill, låta en kvinnas kropp vara hennes eget val utan rädsla för skuld, våld, tvång eller oönskad beröring? Den sommaren vill jag uppleva. När den sommaren kommer ska jag med än mer emfas sjunga med i lovsången om »oj vilken underbar sommar vi fått i år«.
Veronica Palm, fd riksdagsledamot (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
