Ledare IVA-rapporten om digitalisering visar att progressiva krafter måste ta mer plats i varje sammanhang där digitalisering diskuteras.
Eftersom vi inte har råd måste vi effektivisera och därför måste vi digitalisera. Det är temat i den nya rapporten Digitalisering i välfärden – dagsläge och framtid från Ingenjörsvetenskapsvetenskapsakademien, IVA.
För att stödja tesen om att vi inte har råd visar IVA obekymrat diagram som baseras på den arbetsföra befolkningen i ålder 20–64 år ända fram till 2050. Att pensionsåldern höjts med tre år redan för de som går i pension 2035 skulle förstås förändra den kurvan ganska ordentligt.
Skatteintäkterna betraktar IVA som nästan helt opåverkbara. Inga resonemang om vad det spelat för roll att vi sänkt skattekvoten från 49 procent 1999 till 42,5 procent i dag. Det är samma nivå som 1976. Så blir det kanske med Svenskt Näringsliv som finansiär, men nog hade TCO kunnat bistå med den kunskapen i arbetsgruppen?
Varför använder SKR en sådan titel? Ska de gå på export?
En av IVA:s slutsatser är att ”Polariseringen i den politiska debatten kring synen på offentliga och privata aktörer inom de offentligt finansierade välfärdstjänsterna är olycklig”. Att välfärdskapitalet sitter tätt ihop med digitaliseringsfolket är tydligt. Vilka ”nödvändiga förbättringar” av svensk skola som friskolors arbete ska bidra med definieras dock inte.
Synen på digitalisering är hejarklacksmässigt okritisk. Digitalisering är ett mål i sig så länge den förändrar verksamheter. Men vänta nu! Förbättrar, borde det väl stå? Nej. ”Digitala lösningar måste bedömas efter hur de bidrar till verksamhetsförändringar”, står det. Så praktiskt. Då slipper man ju ta hänsyn till effekterna.
– Har nätläkare förändrat vården?
– Tveklöst.
– Men hur har de påverkat vården?
– Det är inte viktigt.
– Men skolan då. Att alla elever kan få sina läromedel upplästa förändrar förstås också verksamheten?
– Jajjemän!
– Men vad gör det med förmågan att läsa?
– Det bryr vi oss inte om här. Förändring är målet.
Okunskapen om välfärdens spelregler och problem är närmast genant. IVA tror att kommuner är huvudmän för friskolor, vilket gör att rapportens resonemang om insamling och användning av data faller. Näringslivets talepunkter om hur många ”små” företag det finns i välfärden upprepas utan någon som helst volymangivelse eller ens förmåga att skilja på vård och hemtjänst. Inget om hur digitala lösningar omprioriterat skattepengar från sjuka till nästan friska.
IVA-rapporten måste bli en väckarklocka för progressiva krafter som värnar en likvärdig, behovsstyrd och gemensamt finansierad välfärd. Ta plats i varje sammanhang där digitalisering diskuteras. Presentera egna motbilder. När någon hyllar det digitala läromedlet för att det är tillgängligt 24-7, säg att ”det är läroböcker också”. Tvinga partierna att ta ansvar för SKR:s roll. Se till att fackliga företrädare inte blir gisslan hos EdTech-företag och Chief Digital Officers.
Chief Digital Officer förresten. Varför använder SKR en sådan titel? Ska de gå på export?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
