ledare Utnyttjade vietnamesiska kvinnor som fixar dina naglar i svenska köpcenter hänger ihop med kampen för att försvaga facken. Näringslivet bör lyssna på forskarna och se vinsten med en svensk modell.
De två flickorna ser rakt in i kameran och säger: »Det handlar inte om pengarna längre, utan om våra liv.« I SvT:s Uppdrag Granskning Nagelfixarna avslöjas hur unga vietnamesiska kvinnor luras köpa arbetstillstånd för 200 000 kronor eller mer, för att sedan i Sverige utnyttjas i slavliknande anställningsförhållanden. Modigt har några tagit risken att gå till facket (i detta fall Handels) för att berätta och genast skickats hem från jobbet.
Gränspolisen som intervjuas i programmet konstaterar: »Att sälja arbetstillstånd för flera hundratusen är en ny bransch i Sverige, där mer eller mindre oseriösa arbetsgivare bestämmer vem som får komma hit, inte Migrationsverket.« Tidigare hade facket tillsammans med arbetsgivarna inflytande över denna del av arbetsmarknaden.
De slavliknande villkoren i många nagelsalonger är ännu ett exempel på en maktförskjutning i arbetslivet. Sedan 2006 har alliansregeringar målmedvetet jobbat för att fackföreningarna ska förlora inflytande och styrka, utifrån den nyliberala idén att arbetsgivarna inte ska vara beroende av facket. Det är en oroande utveckling.
Och visst; strategin verkar logisk: En svag motståndare är lättare att få på knä och det borde göda och gynna svenskt näringsliv.
Men det stämmer inte. En ny forskningsrapport från Futurion: Vad är grejen med facket, visar att det snarare är tvärtom.
De fakta som presenteras borde även få fackföreningsätare att byta strategi av rent, skärt egenintresse.
Grejen är nämligen att starka fack gör det bättre för alla. Den svenska partsmodellen är en succé som till och med har fått tidigare fackföreningskritiker som OECD, IMFoch Världsbanken att göra vågen för nordisk arbetsmarknadspolitik. Bland annat pekar OECD på att avsaknad av kollektivavtal inte underlättar utan skapar problem för företagen, och att det är viktigt att arbetsmarknadens parter kan hantera problem och motsättningar utan att staten är inblandad.
De fakta som presenteras borde även få fackföreningsätare att byta strategi av rent, skärt egenintresse.
Alltså tvärtemot den utveckling som pågår här just nu.
Som om det inte räcker visar forskningen också att starka fack bidrar till högre välstånd, stärker demokratin och är en tillgång för företagen genom att ofta arbeta samarbetsinriktat, vilket gynnar både medlemmar och samhälle.
Starka fackföreningar strejkar dessutom mer sällan. Och nationalekonomer konstaterar att fackföreningar, i det stora hela har en liten men positiv effekt på produktiviteten.
Studierna visar dessutom att hög organisationsgrad och hög kollektivavtalstäckning leder till minskad ojämlikhet.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen förklarar också varför Sverige hanterat automatisering och andra förändringar bättre än andra länder.
Politiker har, som visats, stor makt att både underlätta och försvåra för facket. För den nya samarbetsregeringen verkar kompassen ännu snurra.
De unga flickorna i nagelsalongerna som la sin ungdom och framtid i händerna på en oseriös arbetsgivare är exempel på hur modellen bitvis tillåtits förfalla och hur de urusla svenska reglerna för arbetskraftsinvandring leder till stor risk att utnyttjas. Kan arbetsgivarna se programmet om nagelarbetarna utan att skämmas?
Näringslivet och deras politiska företrädare borde säga: Här har vi underbudskonkurrens som skapar skam åt arbetsgivarrollen. Det är helt främmande för partssystemet och måste bort!
Den svenska modellen behöver utvecklas, inte försvagas om Sverige ska fortsätta vara ett föregångsland.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
