En av vår tids stora humanitära katastrofer pågår i Syrien och Irak. Framtiden är ytterst oklar i hela regionen.
I Syrien och Irak pågår en av vår tids största humanitära katastrofer. Antal interna flyktingar uppgår till flera miljoner. Och just nu äger stridigheter rum bland annat runtom den kurdiska staden Kobane i norra Syrien.
Det är terrororganisationen Isis som angriper staden som försvaras av kurdiska styrkor. Kvinnor och barn flyr från Kobane, mot den turkiska gränsen. Och turkiska marktrupper förbereder sig för att kunna intervenera i Syrien.
Isis och kurder har stridit mot varandra under stora delar av det inbördeskrig som bröt ut i Syrien 2011. Och med försvagade centralregeringar i Syrien och Irak har båda grupper vunnit mark.
Det gäller Isis inte minst, som till stora delar utgörs av sunnimuslimska extremister och rester av Saddam Husseins Baath-regim i Irak. De har funnits länge, men har fått världens uppmärksamhet riktad mot sig sedan de gick in i staden Mosul i Irak i juni. Sedan dess har de byggt ett varumärke på brutalitet, plundringar, tortyr, våldtäkt, kidnappningar och halshuggningar.
De har, från sin maktbas i Syrien, under kort tid lagt stora områden i Irak under sig. Ekonomiskt stöd har de fått från Gulf-länderna, med Saudiarabien och Quatar i spetsen. Även Turkiet har gett Isis stöd i deras krig mot den gemensamma fienden Syriens Bashar Al-Assad.
Kurderna har också förstärks under inbördeskrigen i Syrien och Irak.
I regionen Rojava i norra Syrien, vid den 700 kilometer långa gränsen till Turkiet, har kurder varit självstyrande sedan juli 2012. Kurderna förtrycktes hårt under Assad-regimen. Och deras möjlighet att organisera sig försvårades av att Rojava var uppdelat i tre regioner som inte gränsar till varandra. Nu är de starkare än någonsin.
Det gäller också för kurderna i irakiska Kurdistan, som har varit mer framgångsrika i striderna mot Isis än vad den irakiska armén har varit. Irakiska Kurdistan styrs av en regionsregering (KRG) som leds av Massoud Barzani, från det klanbaserade partiet KDP i en allians med Kurdistans Patriotiska Union (PUK) och Goran-partiet. KRG har på sätt och vis varit en inspiration för kurder i grannländerna, inte minst på grund av dess löfte om att främja den religiösa och etniska mångfalden i regionen. Men det finns också spänningar mellan de kurdiska grupperingarna i Syrien, Irak och Turkiet – där en viktig spelare finns i den av EU och USA terroriststämplade organisationen PKK.
De kurdiska organisationerna arbetar med olika medel och har heller inte samma mål. Men i ljuset av den nya situationen i regionen har de lagt meningsskiljaktigheterna åt sidan. Hotet från Isis har fått KRG att ingå en taktisk allians med PKK, som nu utkämpar ett krig tillsammans med KRG:s militära styrka Peshmerga.
Kurdernas krig mot Isis har vunnit stort stöd och empati från omvärlden. Och att de olika kurdiska partierna kan visa enighet betraktas som hoppingivande bland den kurdiska befolkningen.
Nu står striden om Kobane, och den striden är i mångt och mycket symbolisk för den kamp som utkämpas i hela regionen. Både kurdiska grupper och Isis har förstärkts så pass mycket under senare tid att ingen av dem frivilligt skulle gå med på att spela en mer undanskymd roll i regionen i framtiden. Deras framgång har vissa likheter, men de står för diametralt olika saker.
De kurdiska grupperna eftersträvar sekulära samhällen medan Isis vill upprätta en extremistisk teokrati. I skrivande stund är det oklart vad som kommer att ske med Kobane. Detsamma gäller för hela regionen.
Helin Sahin, handläggare vid Palmecentret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
