Helt rätt av Nobelkommittén

ledare Rätten att skriva och tala fritt ses är helt avgörande för möjligheten att skapa och upprätthålla fred. Därför är årets fredspris extra välkommet.

Ett fredspris till kampen för press-  och yttrandefrihet.
Det är bara att säga som Gert Fylking: äntligen!
Priset går till Maria Ressa, chefredaktör för den filippinska nättidningen Rappler, och Dmitry Moratov på den ryska oberoende tidningen Novaja Gazeta.
Ressa startade Rappler för några år sedan och etablerade sig snabbt som en av de viktigaste rösterna för oberoende journalistik. Under den auktoritäre president Duterte har myndigheterna konstant trakasserat och hotat henne. Hon har utsatts för elva olika rättsfall och dömdes förra året till sex års fängelse för ”nätförtal”, en av alla dessa gummiparagrafer som auktoritära ledare använder för att komma åt oberoende röster.
Maria Ressa är just nu fri mot borgen, och det är inte troligt att hon kan ta sig till prisutdelningen i Norge.
Dmitry Muratov och Novaja Gazeta är kanske mest känd för sin rapportering  under kriget i Tjetjenien, men har under många år fyllt ungefär samma funktion som Rappler – en oberoende röst, som trots hot, hat och trakasserier fortsätter sitt arbete. Mot alla odds. Flera av tidningens journalister har mördats. I torsdags var 15-årsdagen av mordet på Ana Politkovskaja, en händelse som den gången satte världens fokus på det oroande läget för journalistiken i Ryssland.
Nobelpriset gör att vi inte glömmer. Att världen ser deras arbete.

Land efter land har hittat nya vägar att åtala och mota bort alla försök att göra oberoende journalistik.

På senare år har fredspriset fått ett lite oförtjänt dåligt rykte.
Visst, den norska Nobelkommittén har gjort ett antal tveksamma utnämningar.
De flesta minns fortfarande 2009, när president Barack Obama fick priset, trots att det enda han gjort var att vinna en presidentvalskampanj och tala om att USA måste söka dialog snarare än konfrontation i världen.
Rent praktiskt hade han ännu inte åstadkommit särskilt mycket.
2019 fick Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed priset för sitt arbete för det historiska fredsavtalet mellan Etiopien och Eritrea. Men en ny konflikt bröt ut lika snabbt som fredspristagaren kunde säga Oslo, och Abiy Ahmed har efter det framstått som allt annat än en fredsängel, och det kommer regelbundet rapporter om militära övergrepp i regionen Tigray.
Till och med väldigt gamla fredspris har ifrågasatts när utvecklingen tagit en annan vändning efter priset. 1991 tilldelades det Aung San Suu Kyi för hennes arbete för demokrati och frihet i Burma/Myanmar. Men efter frigivningen för tio år sedan lierade sig Aung San Suu Kyi med militären och vägrade erkänna att några omfattande övergrepp begåtts mot folkgruppen Rohingya i landets västra delar. En vändning som fick många att kräva att priset skulle återkallas.
Men detta är ändå undantag. Studerar man listan över de senaste 30 åren är det i huvudsak värdiga mottagare. Några exempel:
Nelson Mandela och F.W. de Klerk för avskaffandet av apartheid.
Den internationella kampanjen mot landminor.
Shirin Ebadi, för hennes arbete för mänskliga rättigheter i Iran.
Liu Xiabo, för samma sak i Kina.
Organisationen för förbud mot kemiska vapen.
Eller som förra årets pris, till Världslivsmedelsprogrammet WFP.

På samma sätt som tillgången till mat måste rätten att skriva och tala fritt ses som helt avgörande för möjligheten att skapa och upprätthålla fred.
Under de senaste två decennierna har rapport efter rapport varnat för att press- och yttrandefriheten är satt under press. Det går till och med att tala om att en nyauktoritär våg har svept över världen. Land efter land har tagit kliv bort från demokratin, och hittat nya vägar att åtala och mota bort alla försök att göra oberoende journalistik.
En avgörande metod har varit att omdefiniera själva begreppet. Genom att peka ut journalister som ”utländska agenter” eller hävda att de i själva verket är lierade med oppositionen eller andra organisationer försöker man göra dem irrelevanta – och åtalbara.
Mot den bakgrunden har norska Nobelkommittén träffat helt rätt med årets val av pristagare.