Strukturell rasism låter sig inte fixeras genom att använda mindre kontroversiella analogier som “bilköer”. Det skriver Henrik Lundberg (universitetslektor) i en replik.
I en debattartikel på Dagens Arena 3/7 föresätter sig David Brax att kasta ljus över begreppet ”strukturell rasism”. Brax påpekar helt riktigt att begreppet ofta kritiserats för att vara vagt och nebulöst. En debatt där begreppets innebörd närmare fixeras är därför i högsta grad välkommen.
Jag vill dock mena att Brax misslyckas i att ge begreppet ett bestämt innehåll. Detta beror på att han anför ett oklart analogiresonemang. Brax resonemang tar sin utgångspunkt i ett ”mindre omstritt exempel”, nämligen uppkomsten av bilköer.
Bilköer är, säger han, ”ett högst konkret strukturellt problem”. Dessa uppkommer som ett icke avsett resultat av mänskligt handlande. Få människor ger sig ut i trafiken för att skapa bilköer, likafullt uppkommer dessa genom att vi ger oss ut på vägarna. Brax menar nu att samma resonemang går att använda vad avser begreppet strukturell rasism.
Strukturell rasism kan förstås som en (mer eller mindre) icke avsedd aggregerad effekt av mänskligt handlande. Det finns emellertid något problematiskt med en utläggning av begreppet strukturell rasism som tar en omväg och i stället förklarar hur bilköer uppkommer.
Hur vet Brax att icke avsedda konsekvenser av mänskligt handlande aggregeras och blir till rasistiska strukturer? Var finns empirin som stödjer att vissa beteenden är ”relativt harmlösa, men när de aggregeras uppstår stora negativa effekter för utsatta grupper”? Genom vilka mekanismer sker detta?
Det är rimligtvis en empirisk fråga och ingenting som går att leda i bevis genom ett analogiargument. Brax nöjer sig helt enkelt med att postulera att strukturell rasism finns och att den tillkommer i analogi med hur bilköer uppstår.
Hela argumentationen vilar på den haltande analogin med bilkörer. Uppkomsten av bilköer är, som Brax är medveten om, ett icke omstritt och handfast fenomen. Så är nu inte fallet med strukturell rasism.
Brax argument låter sig därför bäst betraktas som ett stycke retorik. Han vill knyta samman något välkänt (bilköer) med något okänt (strukturell rasism) för att försöka påvisa att det senare har en lika robust existens som det förra.
Det hade varit mer instruktivt om Brax i stället hade tagit sin utgångspunkt i olika empiriska exempel och utifrån dessa rakt av redogjort för begreppet. Nu förklarar han istället hur bilköer uppkommer. Det är vi inte hjälpta av. Begreppet strukturell rasism är lika oklart nu som någonsin tidigare.
Henrik Lundberg, universitetslektor i sociologi vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
