Huvudfrågan är om kapitalismen bör vara kvar i välfärdens innersta rum, men för högern är det viktigare att angripa de visselblåsare som larmar från vårdens korridorer.
2009 upptäcker sjuksköterskan Marie Sundström att låg bemanning, långa arbetspass och stora brister hotar patientsäkerheten på äldreboendet Koppargården i Råcksta. I en rapport till stadsdelsnämnden i Hässelby-Vällingby sammanfattar hon kritiken mot det ansvariga vårdbolaget, Carema. I mars i år blir hon av med tjänsten som medicinskt ansvarig i en stadsdel i nordvästra Stockholm.
Fallet Marie är långtifrån unikt, men berättar något om ett system där kritik ses som hot snarare än inbyggd kvalitetskontroll. Om en välfärdsmarknad som är riggad för små marginaler, bristfällig granskning och alltför fria tyglar för privata aktörer. Fallet Carema är inget undantag – det är en självklar konsekvens av en naiv och människofrånvänd politik.
Efter avslöjanden om Koppargården 2011-2012 rasar en intensiv debatt om det verkligen är rimligt att vinstkrav går före vårdens själva syfte. Opinionsbildare och så småningom också politiska partier formulerar krav för att återreglera och styra innehållet på en mångmiljardmarknad där skattebetalarna står för notan.
Men inte alla. På tankesmedjan Timbro, som propagerat för avregleringar av offentlig sektor sedan 1970-talet, sprids paniken. Drömmen om det stora systemskiftet som ska rycka undan mattan för välfärdsstatens djupa rötter i Sverige smulas sönder framför dess ögon. Allt såg ju så bra ut. 1998 drevs sju procent av den skattefinansierade välfärden av privata bolag – 2012 är samma andel närmare en femtedel.
Förra året släppte Timbro en bok om kritiken mot vårdmarknaden i allmänhet och Carema i synnerhet. Men i stället för att rikta resurser på att bemöta sakfrågorna om övervinster och undermålig kvalitet är det Marie Sundström som hamnar i kikarsiktet.
Timbro pekar ut henne som en konspiratör mot Carema och gör allt för att misskreditera hennes vittnesmål från vårdkorridorerna. Också tidningen Dagens Samhälle – de senaste åren en bastion för ogenerade högeråsikter – eldar på. Argumenten för vård på bolagens villkor, med liggsår och sönderstressad personal som kännetecken, känns lika delar cyniska och ihåliga.
Högerns lösryckta spekulationer understryker desperationen hos dem som klamrar sig fast vid systemskiftesideologin så att knogarna vitnar. Varken Timbro eller de borgerliga politiska partierna har förmått fånga upp det snabba skiftet i opinionen. Korthuset rasar samman.
Då återstår det bara att haka upp sig på enskilda detaljer och bedriva hetsjakt på visselblåsare som har modet att granska och stå upp för vårdens ursprungsidé. Men ju mer av den stora vårdsvindeln som nystas upp desto tydligare är det en fråga som ekar: Varför släpptes den kortsiktiga kapitalismen in i välfärdens innersta rum från första början?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
