Ståndpunkten att förändra situationen för den romska minoriteten i hemländerna grundar sig på EU-medborgarnas egen önskan, skriver biståndsansvarig Rickard Klerfors i en replik.
Jag hyser stor respekt för Erik Hanssons forskning och hade förmånen att lyssna på ett föredrag som Hansson höll vid den nationella konferens i Linköping den 4 februari, som bland annat jag personligen tagit initiativ till.
Men jag vänder mig mot hans beskrivning i Dagens Arena där han menar att vårt fokus på att hjälpa EU-medborgare i hemlandet är att skjuta problemet ifrån sig.
Efter den konferensen såg vi som organisation ett stort behov av att sprida kunskap om den romska minoritetens situation i Europa och de grundläggande fenomen som leder till korttidsmigration och tiggeri i Sverige.
Genom att ha en lösningsorienterad problembeskrivning kan vi tillsammans finna vägar framåt och vara med och förändra den romska minoritetens situation i Europa. Vi genomförde i samarbete med Erikshjälpen och studieförbundet Bilda regionala konferenser runt om i Sverige med mottot ”Värdighet här – Förändring där”.
Den devisen har jag myntat efter att ha samtalat med hundratals migranter i Sverige från främst Rumänien samt lyssnat in vad olika aktionsgrupper och organisationer fått för bild av dessa EU-medborgares situation och syn på lösningar.
Aktionsgrupperna och organisationerna verkar för att lindra den akuta nödsituationen för de medmänniskor som kommit hit från främst Rumänien och Bulgarien. Dialogen med de människor det handlar om är av största vikt. Genom dessa samtal framstår en entydig bild:
Migranterna vill ha arbete – de vill inte tigga. Det är oftast första frågan som kommer i samtalet med dem. ”Sefu, nu-mi dai de lucru?” – fritt översatt: ”Chefen, kan du inte ge mig ett arbete?” Eftersom man i många fall saknar utbildning, arbetslivserfarenhet och språkkunskaper är möjligheterna till att man ska kunna finna ett arbete i Sverige eller i hemlandet mycket små. Tidigare fanns det mer daglönearbeten i hemlandet och dessutom säsongsarbeten främst inom jordbruket i södra Europa. Denna försörjningsbas har i princip idag försvunnit för gruppen.
De flesta av migranterna vill inte vara här. De vill helst av allt kunna vara hemma men eftersom man inte ser någon annan möjlighet till försörjning och överlevnad på kort sikt är vistelsen i rikare länder i Europa och tiggeriet de näst värsta alternativen.
Vi ska inte bara prata om dessa EU-medborgare och tiggeriet – vi måste som samhälle faktiskt lyckas prata med dem. De själva är den största tillgången i att kunna förändra den situation de befinner sig i men med all rätt bär de på mycket besvikelser och misstro gentemot hemlandet – man har många gånger tappat tron på att förändring där är möjlig.
Rumänien är ett oerhört rikt land, sett till naturtillgångar och resurser. Problemet är att man idag inte tar vara på dessa. Dessutom finns under nuvarande budgetperiod inom EU, 2014 – 2020, det gigantiska beloppet 31 miljarder euro avsatta inom strukturfonder, just för Rumänien.
Min konklusion är att med hänsyn till migranternas önskan om att kunna leva och försörja sig i hemlandet samt de resurser som finns där och genom EU:s strukturfonder, borde vi från svensk sida lägga merparten av våra ansträngningar på att vara med och bidra till förändring där.
Samtidigt är det viktigt att vi fortsätter att göra något åt den akuta nöd som de som tagit sig hit befinner sig i. Det anstår vårt svenska välfärdssamhälle grundat på alla människors lika värde att agera för ”Värdighet här – Förändring där”.
Jag anser att den ideologi samt den människosyn som Sverigedemokraterna grundats på är helt förkastliga. Min uppfattning är att de gjort mycket för att visa fram en mer putsad fasad i det offentliga rummet och i debatten idag men ständigt gör olika representanter för partiet, från alla nivåer, klavertramp, som enligt min mening visar tydligt vad som döljer sig bakom fasaden. Det senaste exemplet kommer från Oskarshamn.
Men att ideologin och människosynen är förkastliga inom SD behöver inte per automatik innebära att precis allt de säger och påstår är felaktigt. Trots det rimmar deras retorik, om att hjälpa där men inte här, illa med deras ambitioner om minskat svenskt bistånd.
Min ståndpunkt att tyngdpunkten för våra ansträngningar bör ligga på att förändra situationen för den romska minoriteten i hemländerna grundar sig inte på SD:s argumentation eller ambition utan på dessa EU-medborgares egen önskan samt på de enorma förutsättningar jag ser till förändring på lång sikt i dessa EU-länder.
Hansson föreslår att jag som medförfattare till en debattartikel publicerad i DN, bör löpa linan ut och förespråka ett förbud för tiggeriet i Sverige. Ett förbud löser inte problematiken – snarare skulle det ytterligare förstärka stigmatiseringen av en utsatt grupp medmänniskor.
Däremot hoppas jag att vi är överens om att tiggeriet inte är lösningen för att i grunden förändra den romska minoritetens situation av utsatthet, fattigdom och utanförskap i Europa.
Rickard Klerfors, biståndsansvarig Hjärta till Hjärta
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
