ledare Att som många partier närma sig högerpopulismens politiska program – med stängda gränser och sträng välfärdschauvinism – eldar upp det egna ideologiska existensberättigandet.
”Jobben kommer, jobben kommer.”
Mantrat ekade från talarstolar runt om i landet och upprepades i debatt efter debatt. Göran Perssons löfte från valrörelsen 2006 avspeglade en övertro på att svensk ekonomi var så pass urstark att nya reformer var överflödiga. Som ett självspelande piano som fixade fram jobben – även för nyanlända, ungdomar och långtidsarbetslösa.
Hur det gick sedan vet vi. Fredrik Reinfeldts mysmoderater möblerade om politiken och utmålade skickligt socialdemokratin som verklighetsfrånvända förvaltare utan blick för vanligt folk.
De senaste årens utveckling är bördig jord för en progressiv renässans.
Läxan borde blivit en käftsmäll för partier till vänster om mitten. Den flera decennier långa romansen med nyliberala teoribyggen, förskjutningen från offentliga investeringar till otyglade marknader och finansiell tillväxt, höll ju inte måttet.
Ändå blev det inte så.
En snabb blick över dagens politiska landskap i Europa avskräcker. Det senaste numret av Le Monde Diplomatiques internationella upplaga är ett smärtsamt porträtt över en vänster som gått från massmobilisering och kollektiv styrka till marginalisering och reträtt. I bästa fall handlar det, under hot från högerpopulism, om räddningsaktioner för att lappa ihop välfärden eller att förvalta det som återstår efter kris- och nedskärningsår.
Tidigare i veckan arrangerade policyinstitutet Chatham House ett seminarium på temat hur ekonomiska strukturer ger syre till populistiska rörelser och partier. Utgångspunkten för seminariet var den rapport som Philip Manow, professor i komparativ ekonomi vid universitet i Bremen, presenterade vid årsskiftet. Hans tes är att den nationella utformningen av välfärdsstaten i kombination med ekonomins förhållande till internationell handel är avgörande för populismens karaktär och slagkraft.
Under samtalet med Dani Rodrik, professor i nationalekonomi vid Harvarduniversitetet, och Sheri Berman, professor i statsvetenskap vid Columbiauniversitetet, dissekerades frågan om vad som göder och gynnar högerpopulistiska partier. En av orsakerna, enligt Rodrik, är att ytterhögern kunnat dra nytta av ekonomiska chocker. Genom att slå in kulturella och sociala kilar mellan tidigare väljarblock har det traditionella politiska landskapet sönderdelats. Sheri Bermans slutsats är att partier till vänster om mitten, i stället för att vara kritiker av nyliberalism och större klassklyftor, snarare varit bärare och utförare av en ekonomisk politik med högerprofil.
Konsekvensen blir att när ekonomiska chocker klär av kapitalismens inneboende konflikter – och nyliberalismens destruktivitet – uppstår ett politiskt tomrum. Och i stället för att fyllas av socialdemokratiska partier som kräver reformer för att reglera marknader och öka jämlikheten kan högerpopulistiska partier skriva om berättelsen.
Inspelen från seminariet ringar in något viktigt. Så länge partier till vänster om mitten inte förmår skärskåda marknadsmisslyckanden och egna blindskär uteblir förmågan till systematiska reformer. Fastän Sverige, Danmark, Norge och Finland styrs av socialdemokratiska partier är förmågan att regera ofta vingklippt. Antingen för att, som i fallet Danmark, internationalism och solidaritet kastats ut till förmån för reaktionär och nationalistisk politik som efterliknar ytterhögerns program. Eller, som i fallet Sverige, för att det parlamentariska underlaget är så fladdrigt att Socialdemokraterna tvingas regera med högerns budget.
Så hur ska svaret formuleras, vilket är receptet för att mota högerpopulismen i grind?
En del handlar om att förstå ytterhögerns segertåg som resultatet av förändringar i ekonomiska strukturer. Med andra ord: det är den materiella basen – ägandet, fördelningen och maktförhållanden – som styr människors liv och frihet. Men en minst lika viktig del handlar om att förstå utbudssidan av politiken. Förblir högerpopulismens svar på nyliberalismen en oemotsagd sanning, fattas intellektuell moteld från vänster, är utgången given. Socialdemokratin blir i bästa fall en skadeskjuten politisk kraft, i värsta fall utraderad.
Att som många partier närma sig högerpopulismens politiska program – med stängda gränser och sträng välfärdschauvinism – är inte bara ett historiskt svek. Det eldar också upp det egna ideologiska existensberättigandet. Svaret måste i stället finnas i att knyta samman hållbar och rättssäker migration med ett långsiktigt mål om solidaritet mellan infödda och invandrade medborgare. Det kräver en allians mellan arbetar- och medelklassen. Men också ömsesidigt beroende mellan den som föds i och den som kommer till ett land. Helt enkelt: politiken måste förankras och förfolkligas med ett återupprättat samhällskontrakt.
En politisk analys som inte ser samhällsproblem i relation till strukturella, materiella villkor förblir ihålig och svarslös. De senaste årens utveckling är bördig jord för en progressiv renässans. Arbetarklassens andel av lönekakan har krympt. De rikaste har dragit ifrån. Nyliberalismens löften och profetior har inte bara slagit fel – de har slitit itu samhällen och skärpt motsättningarna. I fallet Europa har glappet mellan rörlighet för företag och kapital, utan gränsöverskridande sociala rättigheter och välfärd, skapat en ohållbar situation.
Vänsterns vägval kan liknas vid guden Janus i romersk mytologi. Genom dubbla ansikten, ett som blickar mot framtiden och ett som ser tillbaka till det förflutna, har han förmågan att både öppna och stänga himlens portar. Så länge partier till vänster är fastlåsta i gårdagen, vare sig det är nittiotalets irrfärder eller nostalgi inför efterkrigstidens guldår, är de dömda att misslyckas.
Det håller inte, det räcker inte.
Svaret finns i politiska rörelser som är motkrafter till kapitalets koncentration av makt. Som erbjuder intellektuell moteld till en politisk hegemoni på högernationalismens premisser. Men svaret måste också rymma en formulerad längtan efter ett annat samhälle. Först då kan vi både greppa dagens rädslor och problem – och pensla morgondagens förhoppningar i klarare konturer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
