I fredags beslutade Statens Kulturråd att ge fortsatt ekonomiskt stöd till tidskriften Mana. Det är en seger för yttrandefriheten och för idén att staten ska stå som en garant för mångfald i opinionsbildningen. Men frågan är hur långt denna seger räcker. För debatten om stödet till Mana har inte sprungit fram ur omtanke om hur skattebetalarnas pengar används.
I så fall borde alliansregeringen genast stoppa utbetalningen av anställningsstöd till företag som redan anställt eller avbryta Mats Odells försäljning av statliga företag mitt under ett börsras. Där handlar det om mycket större belopp som slösas bort.
Nej, debatten om Mana är ett av flera tecken på att alliansen försöker överföra den danska högerns "kulturkamp" till svensk mark. Genom att trycka tillbaka och skrämma kulturens utövare, vill man få till ett värderingsskifte. Opinionsmätningarna antyder ju att många av dem som 2006 röstade på alliansen i själ och hjärta är smygsossar. Därför vill regeringen röka ut allt som liknar socialism.
I en sådan kulturkamp behövs konstruerade fiendebilder. I Danmark attackerades socialdemokratiska kulturarbetare för att dalta med muslimer och terrorister. I Sverige talas det nu om ett "vänsterkompisvälde" som fördelar de offentliga kulturpengarna. Och i fallet Mana har några – utan att övertyga – påstått att statsstöd går till en tidskrift som skulle vara antisemitisk och kvinnofientlig.
It-entreprenören Johan Staël von Holstein, som på kulturrådets möte i fredags reserverade sig mot beslutet om stöd till Mana, är en tydlig företrädare för alliansens kulturkamp. Valet av honom till ledamot i kulturrådet är ingen olyckshändelse. Han vill inte ge socialistiska tidningar statstöd, eftersom alla socialister för honom är Pol Pot-anhängare, massmördare eller Gulag-förespråkare.
Men Mana hotar ingen. I den mån det funnits överdrifter eller stolligheter i den tidskriften ingår det i en vidsträckt yttrandefrihet. Skulle kulturrådet vilja bedöma rubriksättning eller vilken tolkning av verkligheten som är den sanna, luktar det censur.
Mångfald är inte något slags kultursnobberi. Liberaler mår väl av att ibland ifrågasättas. Demokrati behöver mer än någonsin alla alternativa röster.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
