Högerns politik löser inte kvinnliga väljares problem

Ledare Kvinnor röstar i dag mycket mer vänster och utvecklingen har accelererat under senare tid. Det är en tydlig signal om att högerns politik  inte löser kvinnliga väljares problem .

Om det skulle finnas ett Tjejsverige och ett Killsverige skulle de länderna få helt olika regeringar efter höstens val. Vi lever inte i ett sånt binärt mardrömsscenario, men skillnaden i hur män och kvinnor tänker rösta är fascinerande stor. Empiri för manlighetens och kvinnlighetens konsekvenser finns i det direkta närområdet för nästan alla men varför har egentligen skillnaderna blivit så stora i Sverige, vi som är så jämställda?

Kvinnor röstar i dag mycket mer vänster, och utvecklingen har accelererat under senare tid. Det handlar förstås mycket om Sverigedemokraterna, inte sedan kvinnlig rösträtt har ett riksdagspartis väljarbas varit så manstung. Men även utan dem finns en tydlig vänster kontra högerskillnad.

Skillnaden i hur män och kvinnor tänker rösta är fascinerande stor

Tyskland har betydligt mindre skillnader. Där har kvinnor en lägre grad av anknytning till arbetslivet. Det eftersom många inte börjar jobba igen i samma utsträckning efter att de blivit mammor. Är det möjligen så att kvinnor i Sverige röstar mer vänster för att den politiken ger bättre förutsättningar för lönearbetande föräldrar? Men skillnaden i hur könen röstar verkar inte endast blomma ut som en konsekvens av svårigheter med familjebildning, där löneskillnader tenderar att sticka iväg.  Mönstret, att kvinnor går till vänster och män till höger, cementeras i gymnasieåldern, långt innan “livspusslet”.

Kan det handla om representation och partiledare? Är det lite beklämmande att mer än ett högerparti har haft en kvinnlig partiledare som stämplades som inkompetent innan en manlig partiledare kom in och la sig platt för Jimmie Åkesson på manegen hon krattat? Men en kvinnlig partiledare verkar ses som en lika otillräcklig garanti som ett sladdrigt abortkontrakt. KD har 8 procents stöd bland män men bara 4 procent bland kvinnor.

Snarare är det en fråga om grundvärderingar som man skolas in i. Om man tillåter sig att måla med stora penseldrag kan man se att kvinnorollen verkar bidra till en kraftigt nedsatt förmåga att känna empati för välfärdsoligarker. Kvinnor tycks ha svårare att artikulera känslan “Mina barn, andras ungar” när de ser bilder på flyktingar.  Inom skattepolitiken tenderar kvinnor att värna om sin surt förvärvade trygghet, mer än de bryr sig om de skattesänkningar som gynnar främst rika män. Kvinnor jobbar i större utsträckning än män inom offentlig sektor och verkar också värdesätta den mer. De tycker att det gemensamma är en bättre försäkring än ett privat äktenskap i nästan alla livets skeden, och de verkar ha en mer helhetlig och preventiv syn på brottsbekämpning där en bättre vardag för flertalet är avgörande.

Kan det kanske också vara så att tjejer ibland fattar något om mansrollens baksidor som killar inte ser? Det finns ett drag som verkar vara avgörande i såväl gängkriminaliteten som i Timbrokillars vilja att privatisera vatten. När tio killar ser på ett extremt risktagande där nio av dem kommer förlora, tror nio av dem att de kommer sluta som ensam vinnare. Tjejer tenderar att tro att vi alla kommer landa någonstans i mitten, och därför känns extrema risker inte alltid lika nice.

Det kan tyckas förlegat att tala om det könsrollsbundna röstandet i politiken, att det leder till ett återskapande av trånga normer.  Samtidigt är det här en tydlig signal som borde höras genom poserandets brus – högerns politik löser inte kvinnliga väljares faktiska problem, och det har kvinnorna förstått.