Vallöften Att regeringen ägnade hela valrörelsen åt tomma löften som de visste inte skulle gå att genomföra underminerar förtroendet för demokratin. Det skriver Gustav Björklund Larsen, tidigare politiskt sakkunnig vid Kulturdepartementet.
Det står nu klart att högerns vallöften om bränslepriserna var omöjliga att genomföra. Skattesänkningarna var alldeles för dyra, en sänkning av reduktionsplikten riskerar miljarder i skadestånd till EU och en sänkning av bränslepriserna är inflationsdrivande.
Allt det här var känt innan valet. Ändå valde högern att lova prissänkningar, prissatta i kronor och ören. Dieselpriset skulle sänkas med 5 kronor enligt Moderaterna, 9 kronor enligt KD och hela 10 kronor enligt Sverigedemokraterna.
Det är uppenbart att SD:s löfte är för dyrt – det bör till och med de själva ha förstått.
Det innebär ett skifte i svensk politik. För oavsett vad de flesta tror är svenska politiker ganska bra på att hålla sina vallöften.
Därför är det så oroväckande att vår nyvalda regering ägnade hela valrörelsen åt tomma löften. Löften som de visste inte skulle gå att genomföra. Det underminerar förtroendet för vår demokrati.
Irene Wennemo, författare till boken Politik på riktigt (en fantastisk bok för alla som är intresserade av politiskt hantverk) menar att vallöften inte bara handlar om att kunna få makten. De måste också vara konstruerade för att partierna ska bli återvalda och behålla makten. Därför är politiska partier i Sverige faktiskt ganska bra på att hålla sina vallöften, oavsett vad folk i allmänhet tror om den saken.
Enligt Wennemo är bra vallöften;
– Populära bland väljarna,
– Intresseväckande nog att bli omtalade,
– Generella nog att locka tillräckligt många väljare,
– Genomförbara så att man slipper en svekdebatt vid nästa val, och
– Allmännyttiga, så att fler än de som direkt berörs upplever att de gynnas av reformen.
Löftena om sänkta bränslepriser hade nästan alla dessa egenskaper – de var populära genom sin generositet, intresseväckande då de bröt mot normerna om klimatpolitiken, generella i att nå ut till en bred grupp och allmännyttiga, så till vida att många upplevde att verksamheter skulle gynnas av dem.
De föll dock på ett kriterium: de var inte genomförbara.
”Ibland är verkligheten och spökar”, sa Oscar Sjöstedt (SD), och försökte bortförklara löftet med att det nu visat sig att det inte skulle gå att genomföra. Som bekant fanns verkligheten även innan valet. Sjöstedt och SD borde ha förstått sitt vallöftes orimlighet redan då.
Kostnaden för SD:s löfte uppgavs i mars 2022 vara 34 miljarder kronor, varav 18,4 miljarder kronor bestod av sänkta bränsleskatter per år och 16,1 miljarder kronor var kostnaden för sänkt moms för ett halvår. Någon exakt uträkning av kostnaden för att göra sänkningen permanent har SD inte presenterat. Men om vi dubblerar kostnaden för ett halvårs momssänkning, innebär det totalt förlorade skatteintäkter på drygt 50 miljarder kronor årligen. Plus skadestånd till EU för att vi inte når våra klimatmål.
I jämförelse kostar hela vårt civila och militära försvar 74 miljarder årligen. Det är uppenbart att SD:s löfte är för dyrt – det bör till och med de själva ha förstått.
Själv befann jag mig i det socialdemokratiska maskineriet under valrörelsen. Där gick skarpa bud ut: lova ingenting som kostar pengar.
Socialdemokraterna visste att reformutrymmet skulle vara oerhört begränsat. Det var därför Magdalena Andersson i princip inte kunde lova något alls. Socialdemokraterna hade ”valmålsättningar”, inte vallöften, hördes hon säga i en intervju i P1.
Det är inte konstigt att väljarna valde att köpa Sverigedemokraternas välfyllda grissäck i stället för Anderssons realistiska, men något bistra, utspel.
Partierna har ett ansvar att åtminstone tänka igenom sina vallöften. Den pågående svekdebatten innebär ett bryskt uppvaknande för M, KD och SD. Valet 2026 kommer de förmodligen förlora, av den enkla anledningen att deras löften inte gick att genomföra. Förhoppningsvis är de då lite mer återhållsamma i sina vallöften.
Låt oss hoppas det. Annars riskerar valrörelser att än mer bli ett forum för populism än genomtänkt politik, och förtroendet för politiker bli än svagare än det är idag.
Gustav Björklund Larsen, tidigare politiskt sakkunnig vid Kulturdepartementet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
