ledare Stormningen av Kapitolium har skapat en kris både för de högerradikala och för de borgerliga krafter som sätter sitt hopp till en blåbrun samverkan. Det har skapat ett gyllene tillfälle för vänstern att ta initiativet.
För att högerradikala rörelser ska kunna få politisk makt i en demokratisk stat krävs att de blir rumsrena. Strävan efter att bli normaliserade utgör därför grundbulten i deras strategi. Ett viktigt steg i den riktningen togs för flera decennier sedan när den franska filosofen Alain De Benoist omformulerade den högerradikala ideologin. Felet med invandring och etniska minoritetsgrupper var, enligt honom, inte längre att de hade fel hudfärg utan att olika kulturer inte skulle blandas. För de högerradikala passade den nya motiveringen som hand i handske, de kunde behålla sina krav men med emfas hävda att de inte var rasister.
Ett annat steg i samma riktning utgörs av ”trumpismen”. Genom svajiga uttalanden har Trump givit legitimitet åt högerradikala grupper. Några har också släppts in i maktens korridorer. Omedelbart efter att Trump tillträdde som president 2017 anställde han Steve Bannon, tidigare ledare för den högerextrema sajten Breitbart News, som Vita husets chefsstrateg.
Bannon försvann visserligen efter ett halvår, men Trump hade genom rekryteringen visat vad som gällde. Plötsligt fanns inte någon tydlig gräns mellan högerradikala nätverk och Vita huset. Grupper som Proud Boys, Three Percenters och Oath Keepers stöptes om till Trumps stödtrupper. Även långt utanför USA skapade Trumps presidentskap ett uppsving för högerradikala krafter och gav legitimitet åt deras ledare: Bolsonaro i Brasilien, Matteo Salvini i Italien och Marine Le Pen i Frankrike.
Nu hotar svallvågorna efter stormningen av Kapitolium Moderaternas och KD:s planläggning.
Trumpisterna i USA har sedan valet samlats under parollen ”Stop the Steal”. Även från krafter utanför USA får Trump stöd, även om motiveringarna varierar. I Sverige hävdar Jimmie Åkesson och SD:s ideolog Mattias Karlsson att Trump inte borde uppmuntra till högerextremt våld, men att ”konservativa” Trump ändå är att föredra framför ”vänsterliberala” Biden. Det är inte förvånande. SD:s entusiasm för Trump är stor. Karlsson har tillsammans med Björn Söder nominerat Trump till Nobels fredpris. Häromdagen deklarerade de att nomineringen står kvar. I Samtiden, en nättidning närstående SD, hävdas till och med att det i själva verket var Trumps förtjänst att mobben till sist kunde kastas ut från Kapitolium. Detta eftersom Trump, men inte Biden, ”bedrivit en politik för ökad lag och ordning”.
När den högerradikala mobben slog sönder fönster och stormade Kapitolium var stämningen segerrusig. I den brittiska dokumentär som sänts bland annat på SvT konstateras att de kände ”segerns sötma” och etablissemanget (som Trump inte tillhör i deras ögon) nu skulle ställas ”till svars”. Vid en första anblick skulle stormningen av Kapitolium kunna uppfattas som att de högerradikala flyttat fram sina positioner. I själva verket är det ett tecken på motsatsen.
Stormningen gjorde det tydligt vad de högerradikala grupperna står för. Bildbevisen och vittnesmålen är entydiga och har nått en stor del av jordens befolkning. I ett sådant läge blir det svårt med fake news, även om försök gjorts att skylla våldet på amerikanska AFA, en myt som spridits vidare på Twitter av den moderata riksdagsledamoten Jan Ericsson. Det hjälper knappast att Trump tog avstånd från den stormning som han själv blåste under. Inte heller hjälper det att som ledningen för SD försvara Trump, men ta avstånd från delar av Trumps retorik. Samverkan mellan högerradikala grupper och en bredare borgerlighet ifrågasätts nu med ökad styrka. Ett av flera tecken är splittringen inom det Republikanska partiet. På bara några dagar kördes partiet i botten.
I Sverige vill högerflanken inom borgerligheten – det vill säga M och KD – ta den politiska makten genom att luta sig mot SD. För att lyckas med detta krävs ett ideologiskt systemskifte där synen på SD omformuleras. Till varje pris måste stämpeln att SD är ett högerradikalt parti där rasismen sticker fram tvättas bort. En förändrad syn på SD är en förutsättning för att kunna ta makten. En rad ideologiska projekt har just som syfte att göra SD rumsrent. Ett av många är Skoklosterakademin, där SD-företrädare som Mattias Karlsson ska uppträda tillsammans med konservativa skribenter som Ivar Arpi. Även tidningen Bulletin, där Arpi är ledarskribent, kan ses som en del av denna strategi.
Nu hotar svallvågorna efter stormningen av Kapitolium Moderaternas och KD:s planläggning. För dem är det besvärande att Åkesson och Karlsson fortsätter att stödja Trump. Ännu mer besvärande är SD:s hårdföra retorik. Åkesson brukar hävda att det pågår ett politiskt ”krig” och människor i Sverige är lurade av det vänster-liberala etablissemanget. Den retoriken är snarlik de slagord som skanderades av mobben i Kapitolium. Det är knappast en tillfällighet.
I dubbel bemärkelse har den globala högerradikala rörelsen gått på ett bakslag. Den inofficiella ledaren Donald Trump har röstats bort. Samtidigt har hans tuffaste försvarare använt metoder som nu splittrat den egna rörelsen och som försvagar banden mellan de högerradikala och den traditionella borgerligheten.
För den internationella arbetarrörelsen och andra progressiva krafter finns ett gyllene tillfälle att ta initiativet. Men då räcker det inte med att exploatera de högerradikalas självmål. Då krävs också en politik som svarar mot den sociala frustration som fått stora väljargrupper att stödja Trump och högerradikala rörelser. För det krävs ett nytt politiskt språk som tar människors oro på allvar och en politik där alla människors jämlika villkor ställs i förgrunden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
