Högervinden blåser på och förstärks

Svenska folket har valt ett fortsatt borgerligt styre. Trots att det ännu är oklart hur statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tänker bygga en majoritet i riksdagen för att få igenom sin politik så är det tydlig: högervinden blåser på och förstärks.

Det stämmer som Fredrik Reinfeldt sa på valnatten att det har hänt något i svensk politik. Moderaterna har slutat ses som särintressenas och de få och rikas parti. Den borgerliga regeringen har fört en politik som ur ett kortsiktigt och ekonomiskt perspektiv har gynnat majoriteten av svenskarna.

De rödgröna gick till val på att ställa skattesänkningar mot en förstärkt välfärd. Den motsättningen räckte inte för att ge dem väljarnas förtroende, eftersom de allra flesta svenskar inte kan känna inpå huden att välfärden har blivit sämre de senaste fyra åren. Regeringen har fört en politik som har gynnat majoriteten – de som har drabbats av exempelvis de nya sjukförsäkringsreglerna är färre. Högerregeringen har inte skurit brutalt i välfärden, som många befarade, utan de har i stället omfördelat och delat ut mer till de som redan har mycket och har det bra. Skillnaderna växer – precis som det var tänkt.

Men det har inte bara hänt något i politiken, utan i hela samhället. Tidigare kunde Socialdemokraterna vinna förtroende hos de väljare som direkt och ekonomiskt gynnades av partiets politik, men även hos de som kände solidaritet med tanken att andra än de själva måste ha drägliga villkor och att politik handlar om mer än att dela ut pengar. I vår tid råder i stället en borgerlig hegemoni, livsstilen har förändrats och vi är alla marinerade i den. Egenintresset har tagit över allmänintresset.

Jakten på större boende, häftigare kök och nyare badrum är det som göder och göds av högerpolitik. Värderingarna om ett sammanhållet samhälle där alla har det bra lever än – omsorg om miljön, om att våra barns förskolor ska ha alla resurser de behöver, om att vi ska få den vård vi behöver och att detta ska finansieras gemensamt. Men den omedelbara kopplingen till hur detta ska uppnås och upprätthållas med hjälp av politiska val är inte längre glasklar.

Därför är skattefrågan en stendöd politisk fråga i nästa val. Inget parti kommer att kunna prata om högre skatter och samtidigt behålla sina väljare eller vinna nya. Tvåtredjedelssamhället är här – ett samhälle där de välbärgade och friska får det allt bättre, medan den tredjedel som är sjuk och/eller fattig får det tuffare.

Men varje rörelse föder också en motrörelse. Den här vågen är helt enkelt inte klar än och det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Många fler måste offras på egoismens altare innan vi vaknar upp till ett annat samhälle än det vi tänkte oss och innan vi röstar för att få det annorlunda.