Högt pris för slaktad krisberedskap

Ledare När bristen på skydd mot coronasmittan hotar liv och hälsa är det försent att ångra den kortsiktighet som avskaffade Sveriges krisberedskap. Vid nästa kris ska vi ha lärt oss att värdera vår framtid högre.

Enligt en rapport från länsstyrelserna till regeringen i slutet av mars är bristen på skyddsutrustning akut. Värst är det i storstäderna, där smittan sprider sig mest och nu exploderat i äldrevården. 45 procent av Kommunals medlemmar säger att de saknar möjligheter att skydda sig. Inte ens förra höstens väckarklocka, då sjukhus tvingades i stabsläge när ett byte av leverantör snabbt tömde lagren, ledde till mobilisering. Inga lager byggdes upp.

Den som senast larmat om bristerna är miljöförfattaren med mera Mats Engström, som sammanställt uppgifter om kommuners och regioners låga krisberedskap. »Vi kunde inte drömma om att Frankrike och Tyskland skulle stoppa varor som var på väg. Ingen kunde se det komma.« säger region Stockholms finanslandstingsråd Irene Svenonius (M) i SVT:s Aktuellt 31 mars. Men många har sett det komma.

Sex statliga utredningar och rapporter har sedan 2013 kritiserat svensk läkemedelsförsörjning för att sakna överblick, ansvar och beredskapslager, utan att något konkret ändrats i systemet. 11 år efter avregleringen av apoteken har fortfarande ingen helhetsansvaret för den nationella läkemedelsförsörjningen, visar en genomgång i DN .

Staten övergav idén om tillgänglighet och trygghet för individen, liksom priskontrollen för de dåvarande landstingen till förmån för att det skulle finnas fler apotek i storstäder och köpcentra. Priset blev att lagerhållningen inte längre fungerade. Den fromma förhoppningen var att marknadsaktörerna frivilligt skulle hålla tillräckliga beredskapslager av läkemedel och andra sjukvårdsprodukter. Det fungerade inte.

Sex statliga utredningar och rapporter har sedan 2013 kritiserat svensk läkemedelsförsörjning för att sakna överblick, ansvar och beredskapslager, utan att något konkret ändrats i systemet.

Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Totalförsvarets forskningsinstitut och Riksrevisionen har förgäves slagit larm. Som Mats Engström skriver så handlar krisberedskap om att planera även för det som inte är mest sannolikt.

Men medan prepparna fyllde skafferier och förråd inför väntande kriser valde Sverige kortsiktighetens väg. Sedan länge gapar förråden för framtida krig och kriser tomma. Till skillnad från Finland som fortfarande har stora beredskapslager av exempelvis mun- och nässkydd och andra viktiga hälso- och sjukvårdsprodukter.

Förra året föreslog en rapport om Sveriges läkemedelsförsörjning även en myndighet med helhetsansvar för att komma tillrätta med läkemedelsbristen, men ännu har inget hänt.

Coronakatastrofen har nu tvingat svenska staten att reagera och ta över upphandling, inventering och fördelning av de knappa resurserna samt ransonera receptbelagda läkemedel för att undvika hamstring. Vid krisens ingång visste ingen vad som fanns i lager eller var.

Johanna Sandwall, krisberedskapschef vid Socialstyrelsen konstaterade vid en presskonferens (31 mars): »Det är fortfarande så att vi på nationell nivå inte har något lager. Det som går in går också ut.« Försummelserna har ökat Sveriges sårbarhet. Det kommer att krävas tillskott till civilförsvaret i nivå med de 20 nya miljarderna till det militära försvaret för att komma ikapp, enligt myndigheters beräkningar. Ansvarige ministern för apoteksavregleringen Göran Hägglund (KD) idkar självkritik i DN: »Sett i backspegeln borde vi ha byggt upp ett ansvar för att den funktionen skulle upprätthållas.«

En pågående utredning, utreder nu hälso- och sjukvårdens förmåga att klara allvarliga kriser. Där ingår även beredskapslager av mediciner och läkemedelsförsörjning. I torsdag lämnade utredaren Åsa Kullberg ett delbetänkande till socialminister Lena Hallengren (S). Där föreslår hon bland annat hur försörjningen av läkemedel och medicinteknik kan tryggas samt hur antalet vårdplatser ska kunna utökas om många skadats eller insjuknat. Delbetänkandet vill också se en sammanhållen funktion för samhällets försörjningsberedskap.

Med krisen har både utredaren och ministern fått facit på det höga priset för att värdera framtiden för lågt. Nu finns en läxa att lära. För pandemins attack mot hälsa och jobb kan hända igen i någon form.

Som läkaren Anders Hansen skriver i Dagens Industri så är Coronaviruset bara ett genrep. Sverige visade sig vara skörare än många trott. Men behovet av det starka samhället bara växer. Alla som jobbar med att skydda människor får nu ökat förtroende, vare sig det är Folkhälsomyndigheten, sjukvården, facket eller a-kassan. Beslutsfattarna måste inse att det inte går att fortsätta med en politik som låtsas som att morgondagen inte finns.