Hongkong – demokratikampens centralpunkt

Ledare Hongkong framstår allt mer som en första centralpunkt för den nya tidens kamp om vilket politiskt system som ska prägla den nya världsordningen. Och Pekings säkerhetslagar visar åter behovet av en samlad EU-linje.

I helgen demonstrerade tusentals människor på gatorna i Hongkong. Alla i ansiktsmask, som reglerna föreskriver. Det var å andra sidan det enda myndigheterna kan ha uppskattat med aktionen. Protesterna handlade om de nya säkerhetslagar som centralregeringen i Peking vill tvinga på Hongkong. Bland annat vill man kunna ingripa mot så kallat »omstörtande verksamhet«, »självständighetssträvanden«, »terrorism« och »utländsk inblandning«.

Centralregeringen ska också ha rätt att placera kinesiska säkerhetsstyrkor i Hongkong. Företrädare för kommunistpartiet har framställt det som att lagarna är till uteslutande för att stoppa några få bråkmakare. Personer som vill omstöpa samhället med våld. Men tillämpningen av Kinas säkerhetslagar talar ett annat språk. De har använts för att sätta åt politiska dissidenter och regimkritiker, advokater och journalister. Lagen mot omstörtande verksamhet handlar bland annat om att fängsla de som »sprider rykten eller förtal« eller på annat sätt hotar statens säkerhet. Det är exakt den sortens gummiparagrafer som världen över används för att behålla kontrollen i auktoritära samhällen.

– Detta kommer göra mitt arbete omöjligt, sade Wong Yik-mo till Dagens Arena i Jojje Olssons reportage häromdagen.

Wong Yik-mo är internationellt ansvarig i partiet Demosisto, och har även en ledande roll i organisationen Civil Human Rights Front.

Överallt rapporteras om ett mer proaktivt Kina, som inte längre nöjer sig med »soft power«.

Enligt det avtal som skrevs när den forna brittiska kolonin införlivades i Kina 1997 skulle Hongkong på egen hand redan ha infört liknande lagar. När frågan var uppe på bordet förra gången 2003 utbröt omfattande protester och förslaget drogs tillbaka, och nu tycks Peking ha tröttnat på att vänta. Förslaget att tvinga på Hongkong samma lagstiftning presenterades på den kinesiska folkkongressen i fredags. Sedan dess har fördömandena har haglat tätt. I Hongkong har människor protesterat offentligt för första gången sedan coronakrisen startade.

Sammantaget visar de senaste dagarnas händelser två saker. För det första att motståndet mot Kina planer inte har minskat, trots att förra årets stora demonstrationer slogs ned med brutalt våld. Trots att demokratiaktivister fängslats under coronakrisen för att minska risken för nya protester.

För det andra visar det att Hongkong mer än kanske någon annan del av världen just nu är demokratikampens epicentrum. Kina har expanderat sitt inflytande över hela världen. Istället för att fortsätta i demokratisk riktning, vilket verkade vara möjligt på 1990-talet, har landet blivit mer auktoritärt under Xi Jinpings ledning. Överallt rapporteras om ett mer proaktivt Kina, som inte längre nöjer sig med »soft power«.

Mot den bakgrunden är Hongkongs kamp för fortsatt demokrati och yttrandefrihet en fråga som berör oss alla. Om inte annat borde den få EU att ytterligare skärpa sin samordning av Kinapolitiken. Redan förra våren antog EU en ny Kinastrategi, mer anpassad efter den nya geopolitiska ordning som är på väg att växa fram. Kina beskrevs nu inte bara som en viktig handelspartner utan även som en »systemkonkurrent«.

Men EU har kroniskt svårt att samordna sig i utrikespolitiken. Många länder är mer måna om sina handelsavtal med Kina än med utvecklingen för demokratin i världen. Låt oss hoppas att den samordningen blir enklare nu. När Kinas krav på att Hongkong ska inordna sig är tydligare än någonsin.