ledare Nu tror somliga sakkunniga att corona-epidemin kan pågå ett år eller två. Vad ska i ett sådant läge människor kunna sätta sitt hopp till?
Ett möjligt hopp är att vi utnyttjar krisen för att ta ett antal steg mot ett annat, ett jämlikare och grönare samhälle. Det saknas inte makthavare som satt upp detta högt upp på sina önskelistor. Några exempel:
- Häromdagen sa Frans Timmermans, vice ordförande i EU-kommissionen: ”Vi kan göra som vi gjorde sist och vräka in en massa pengar i den gamla ekonomin, eller att vara smarta och kombinera det med de nödvändiga stegen mot en grön ekonomi”.
- Bankdirektörer som vill ha minskade klyftor och mer av ekologiskt tänkande var inte så vanliga förr. Men Swedbanks vd Jens Henriksson sa nyligen till Financial Times att han är orolig för att de krisåtgärder politikerna vidtar bara gynnar de rika och välutbildade men att man ”lämnar fattiga och lågutbildade efter sig”. Och i radions Studio Ett förklarade han att coronakrisen borde användas för att ”ställa om världen i en mer ekologisk inriktning, en mer social inriktning och till att bekämpa klyftor…”
- Skottlands försteminister Nicola Sturgeon menade nyligen att det när pandemin är över är det dags att införa en allmän medborgarlön. Hon är en av flera europeiska politiker som öppet sagt att hon den vägen vill försöka minska den ekonomiska ojämlikheten. I sitt påsktal lanserade påven också tanken på en medborgarlön för alla.
- Krisen har gjort att oljepriset fallit dramatiskt. Hundratals oljebolag i USA väntas gå i konkurs. Färre vill investera i olja när så mycket pengar gått förlorade.
”De kraftigt sjunkande oljepriserna är ett utmärkt tillfälle att sänka eller ta bort subventioner av fossila bränslen”, menar Fatih Birol, chef för International Energy Agency (IEA). Globalt satsas idag ofattbara 400 miljarder dollar i att subventionera kol, olja och gas, pengar som kunde komma till bättre användning.
Några typiska röster som ser coronan som inte bara en katastrof, utan som en möjlighet till omstart. Självklart kan man tycka, sedan vi förstått att den mesta naiva globaliseringen, just-in-time och andra marknadsliberala dogmer inte längre fungerar.
Men vågar politiker och företagsledare gå ut på nattgammal is, riskera få väljarna eller börsplacerarna emot sig?
Jodå, modet finns lite här och var. Den kände amerikanske placeraren Warren Buffett har sålt sitt innehav i de fyra största amerikanska flygbolagen. ”Vi vill inte finansiera företag som vi tror kommer att äta upp pengar i framtiden”, menar han.
Frankrikes regerings stödpaket till Air France-KLM är villkorat med bland annat att flygbolagen sänker sina koldioxidutsläpp. I Sverige är däremot några klimatkrav inte aktuella när SAS får miljarder i statlig hjälp av samarbetspartierna.
Men någonting nytt har ändå hänt när riksdagens finansutskott i förra veckan enats om att företag som får statligt krisstöd inte samtidigt kan dela ut miljoner till aktieägarna. Det kan läsas som att den marknadsliberala principen om att egennyttan går före allmännyttan inte längre gäller. Kan det bli så även i andra frågor?
I motsats till under finanskrisen för tio år sedan finns alltså idag många röster för att tänka nytt. Men det är tunnare med starka institutioner som kan driva på för ett fossilfritt och mer jämlikt samhälle.
Många talar om att vi skulle behöva en ny Bretton Woods-överenskommelse, en ny internationell ekonomisk ordning, som vi förhandlade fram bara nio månader efter slutet av andra världskriget.
Men idag saknas den sortens ledarskap. USAs president är en clown. Kina bara vill exportera sin auktoritära modell till andra. EU har en ambitiös grön handlingsplan, men utsikterna att få igenom den är rätt små.
Å andra sidan har coronakrisen visat att det, fram till nu, funnits ett starkt ledarskap i flera enskilda stater.
Förutom att synen på staten förändrats, har vi också fått en ny civil hjälpsamhet och medborgaranda, som vuxit fram i krisens spår.
Men att gissa vad som kommer att hända när coronan ebbat ut är inte lätt. Kommer vi att säga: inga fler umbäranden för klimatets skull? Eller är en lärdom för framtiden att vi måste klara ett antal påfrestningar om vi vill förebygga nya katastrofer?
Här står det och väger. Men glöm inte att hoppet är det sista som överger människan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
