"Palestinier avvisar fredssamtal", proklamerade DN på nyhetsplats häromdagen. Tacka fan för det, hade den lite mer burdusa kunnat skriva till svar. Att de indirekta fredsförhandlingar som USA och vicepresident Joe Biden hoppades få klartecken för under besöket förra veckan gick i sank kan knappast palestinierna lastas för.
Samma dag som Biden besökte Israel godkände landets regering ultraortodoxa planer på att bygga ytterligare 1 600 bostäder i det ockuperade östra Jerusalem. Trots hårda påtryckningar från så väl Biden och utrikesminister Clinton som EU och Ryssland har Israel ännu inte dragit tillbaka beslutet, bara beklagat den "dåliga tajmingen".
Ingen som följt de senaste årens hårdnande repression mot palestinier – där blockaden mot Gaza och de ständigt utökade bosättningarna på ockuperad mark bara är toppen på ett våldsindränkt isberg av brott mot snart sagt varje internationellt reglerad rättighet – kunde heller förvänta sig något annat. Dagens Israel styrs av en koalition av ultraortodoxa och den mörkblåaste högern, en samling så hårdför att krigshöken och premiärministern Benjamin Netanyahu framstår som en sansad fredsmäklare i sammanhanget.
Vägen till den av tidigare förhandlingar utnämnda tvåstatslösningen enligt 1967 års gränser är enormt lång oavsett vem som sitter i regeringsställning i Israel – men att den påbörjas är minst sagt nödvändigt. Nyckeln till fred är – förutom att Israel måste bryta blockaden av Gaza och sluta behandla palestinier som rättslösa slagpåsar – de illegala bosättningarna på Västbanken. Bara i Östra Jerusalem uppgår de till 200 000 och utan löfte om ett fullständigt tillbakadragande av de israeliska ockupanterna är varje försök till "fredssamtal" ett hån mot de miljoner palestinier som varje dag ser sin frihet krympas ännu lite mer.
Och kanske finns ändå ett litet, litet hopp. Kolumnisten Gideon Levy liknar i Haaretz Israel vid en drogmissbrukare, djupt beroende av ockupationen. Just nu, skriver han, befinner sig landet i den fas där beroendet fortfarande är så starkt att blotta tanken på ett tillbakadragande får det att sparka, skrika och vara så jobbigt att även de bästa vännerna helst av allt vill springa därifrån.
Om Obama och USA däremot orkar hålla fast vid den linje av hård kärlek hans administration visat Israel den senaste veckan finns en chans till åtminstone en början till avgiftning. Det vore i så fall inte en dag för tidigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
