Samtidigt som regeringen genomför skattesänkningar för 13 miljarder varnar Kulturskolerådet för att sju av tio kulturskolor kommer behöva dra ner platser efter att kulturminister Parisa Liljestrand halverat det statliga stödet.
Jag kan förstå att det låter obehagligt när sexton barn gnisslande stämmer upp sina instrument för första gången. Jag kan förstå att det är pinsamt när ens unge slaktar Hamlets repliker en efter en i trettio långa minuter. Jag kan till och med förstå om man aldrig någonsin vill att en 8-åring skall få en blockflöjt.
Som kulturminister tycker jag dock Parisa Liljestrand överreagerar. Eller vad är egentligen anledningen att hon drar undan mattan för Sveriges kulturskolor?
Sju av tio kulturskolor kommer nämligen behöva dra ner antalet elevplatser eftersom Liljestrand halverat deras statliga stöd.
Kulturskolerådet är till och med rädda för att stödet helt skall försvinna nästa år
Detta kom fram i Kulturskolerådets senaste rapport. Stödet infördes av förra regeringen för att kulturskolorna skulle kunna testa nya metoder. Man skulle samarbeta mellan kommuner, nå ut till utsatta områden och bredda kurskatalogen över hela landet.
Totalt var det 200 miljoner kronor och vartenda öre användes upp. Stödet var populärt och det med rätta. Det hjälpte nämligen kulturskolorna att locka 33 000 nya barn till sina verksamheter. För att säkra de här vinsterna och fortsätta utvecklas vill nu Kulturskolerådet att stödet skall bli permanent.
Har Liljestrand lyssnat? Nej. Kulturskolerådet är till och med rädda för att stödet helt skall försvinna nästa år.
Liljestrand skryter istället om att hon över huvud taget ger stöd till kulturskolorna i tuffa ekonomiska tider. Ett inte så imponerande skådespel. 100 miljoner kronor är nämligen väldigt lite pengar i landets budget. Det är inte ens 1 procent av de 13 miljarder skattesänkningarna kostar regeringen. Skattesänkningar som inte ens når ut till oss som tjänar under 30 000 kronor i månaden. Liljestrand hade behövt öva rejält med någon av de teatergrupper hennes politik tar död på för att sälja in det.
Man undrar vad föräldrar skall säga till sina barn när de måste sluta spela flöjt för att de bor i fel kommun. Att några seniora managementkonsulter i Stockholm behöver mer pengar? Det kommer inte flyga för 8-åringen utan blockflöjtslärare och det borde inte flyga för oss andra heller.
Om Liljestrand verkligen tycker så illa om oljudet från barnen på kulturskolan så är det väl okej. Då kan hon trösta sig med att de kommer växa upp. De skrikande flöjterna och de fumliga replikerna kan vara början till livslånga intressen eller kändisskap som sätter Sverige på världskartan.
Men det är förstås inte därför hon gör detta. Att skära ner på kulturskolan är borgerlig symbolpolitik och för det förtjänar hon ingen tröst. Liljestrand och hennes regering skall inte komma undan med att offra vanliga barns fritid för att några rika gubbar skall kunna ta sig ett extra ostron på Operakällaren.
Lowe Smith Jonsson, är praktikant på Dagens Arena och går Aftonbladets ledarskrivutbildning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
