I höst måste budgeten leverera jämlikhet

ledare Idag presenteras vårändringsbudgeten. Det är den röd-gröna regeringens första verkliga möjlighet att visa att Januariavtalet med C och L levererar mer än att hålla SD borta från inflytande.

Den vårändringsbudget som finansminister Magdalena Andersson lägger fram idag är begränsad. En anledning är att en ändringsbudget egentligen bara får innehålla ändringar som måste göras på grund av händelser som inte var kända när den ordinarie budgeten togs fram. Just nu gäller som bekant den budget som Moderaterna och KD lade fram i höstas.

Och eftersom M/KD-budgeten innehöll 20 miljarder i skattesänkningar så är reformutrymmet, som Magdalena Andersson uttrycker det, ”uttömt”. De reformer som trots allt presenteras måste finansieras krona för krona.

Satsningarna finansieras med besparingar på andra områden.

Vårändringsbudgeten innehåller ändå några viktiga satsningar. Inte minst de resurser som avsätts för klimatklivet. Men de kommer med en bitter baksida, som Dagens Arena har rapporterat. Satsningarna finansieras med besparingar på andra områden. Det handlar om nedskärningar på minst 2,7 miljarder. Bland annat mister kommunerna 310 miljoner kronor som tidigare gått till förstärkning av äldreomsorgen, satsningar på bland annat yrkesvux för 730 miljoner stryks, och biståndet sänks med 700 miljoner. Resultatet: ett mindre solidariskt Sverige. Solidariteten minskar med dem som redan idag sliter hårt i äldreomsorgen, vi snålar in på dem som behöver skola om sig, och sviker människor som behöver vårt bistånd för att lyfta sig ur fattigdom.

Allt detta för att de som röstade för M/KD-budgeten ville ge mer till dem som redan har mycket. För så ser högerbudgetens fördelningsprofil ut. Under förra mandatperioden lyckades regeringen Löfven I uppnå en riktigt bra fördelning. De som har lägst inkomst tjänade mest på de budgetar som regeringen lade fram med stöd av Vänsterpartiet. I fallande skala från de 10 procent med lägst inkomst som gynnades mest, till höginkomsttagarnas topp 10 procent som gynnades minst. Så måste staplarna se ut om vi ska kunna minska ojämlikheten.

Fördelningsprofilen på M/KD-budgeten är spegelvänd. Höginkomsttagarna (med undantag av de allra, allra rikaste) gynnas mest, låginkomsttagarna minst.

Den här budgeten kommer inte att kunna ändra på det. I höst är det annorlunda. Då måste budgeten leverera i Socialdemokraternas paradgren: jämlikhet. I grunden finns det två sätt att göra det. Ett sätt är så klart att höja skatterna, eller införa nya. Helst sådana som har en bra fördelningsprofil. En progressiv fastighetsskatt. Arvs- och gåvoskatt. Förmögenhetsskatt.

Intresset för den typen av skatter är dock lågt bland Januariavtalets borgerliga gren. Liberalerna, vars DNA är meritokrati och social rörlighet, borde brinna för att beskatta ”gamla pengar” som arv och förmögenhet. Istället har Liberalerna gått till val på att avskaffa värnskatten, en skatt som betalas enbart av höginkomsttagare.

Det finns dock ett alternativ till höjda eller nya skatter, åtminstone på kort sikt (på lång sikt behövs det också). Det är att sluta betala igen på statsskulden. Det är dumsnålt att göra det, som Liv Beckström skrev häromdagen. Mot Sverige, och mot de väljare som valt att ställa sig på rätt sida av historien tillsammans med Stefan Löfven.