Risken är stor att vi rustar oss för gårdagens hot

ledare Den svenska sårbarheten är stor. Det nya kriget är ett informationskrig, där kampen om sanningen ofta är viktigare än det militära våldet. För att vi ska klara morgondagens hot måste fixeringen av att vår säkerhet enbart skulle vara en fråga för Försvarsmakten släppa.

Den svenska militären ska få den största anslagsökningen sedan 50-talet. Men det framgick av Folk och Försvars årliga överläggning i Sälen i veckan att partierna inte är helt ense. Det är bra om det blir en rejäl höjning av anslagen. Samtidigt finns en fixering av att vår säkerhet enbart skulle vara en fråga för Försvarsmakten och för att rädda försvarsindustrin.

Den gravt eftersatta civila beredskapen måste mer in i diskussionen. Vi är inte lika övertygade som försvarsminister Peter Hultqvist (S) om att vi riskerar ett väpnat angrepp på Sverige. Risken är stor att vi rustar oss för gårdagens hot. Medan politikerna i Sälen gnabbades om antalet regementen och nya ubåtar kunde man i tidningen läsa om hur Sveriges Televisions program Uppdrag Granskning utsattes för cyberattacker av ryssarna, när man grävde i känslig penningtvätt med ryska pengar. Och i veckan kunde medierna också notera att ett ryskt piratbibliotek hackar in sig i svenska lärosätens datorer.

Den civila svenska beredskapen i övrigt lämnar mycket övrigt att önska

Det nya kriget är ett informationskrig, där kampen om sanningen ofta är viktigare än det militära våldet. Det handlar om att hacka sig till värdefull kunskap på nätet. Om att plantera falska fakta för att skapa splittring och kaos i andra länder. Om att där bygga nätverk av vänskapligt sinnade, inte sällan extremister av olika slag. Så ser den ryska taktiken ut.

Riksrättsprocessen mot den amerikanske presidenten Donald Trump, som drar igång på allvar den här veckan, handlar på ytan om uppenbara felsteg han gjort. Men som representanthusets talman Nancy Pelosi uttryckt saken: »All vägar leder till Putin«. Den verkliga berättelsen handlar om ryska försök att styra presidentvalet 2016 bland annat genom att misskreditera Trumps motståndare Hillary Clinton. Inblandningen var »genomgående och systematisk« slog en utredning förra året fast. Resultatet är en president Trump som gång på gång visat att han köpt den ryska versionen av tillståndet i världen.

Kan vi i ett litet land i längden försvara vårt oberoende om USA och Ryssland allt mer går i armkrok? Ryska försök att skaffa sig inflytande har förekommit i många länder. Det brittiska underhusets underrättelse- och säkerhetsutskott har gjort en utredning om det ryska inflytandet på Tories och EU-folkomröstningen, en rapport vars publicering Boris Johnson stoppat.

I slutskedet av den franska valrörelsen spred ryska medier den falska uppgiften att Emmanuel Macron var homosexuell och att en påhittad opinionsmätning visade ett övertag för hans konservative ryssvänlige motståndare. Franska medier slöt en pakt om att inte sprida lögnerna vidare. Men vilka möjligheter har medier i allmänhet – med allt mer krympande journalistiska resurser – att granska och spola de många osanningar som varje dag dyker upp?

Efter en långsam start har svenska politiker och tjänstemän nu börjat inse den här sortens hot mot demokratin. Strax före jul kom en utredning som föreslår en ny svensk myndighet som uteslutande ska arbeta med cyberförsvar. Men den civila beredskapen i övrigt lämnar dock mycket övrigt att önska.

Sårbarheten är stor. Har vi en organisation för att klara nya stora skogsbränder? Vilken beredskap finns för att höjda vattennivåer kommer att dränka bostadshus? Hälften av vad vi äter importeras, så det behövs inget krig, bara en större internationell kris för att vi ska få problem med maten. Gotland fick häromåret ett nytt pansarförband för att kunna möta ryssen. Men hur ska ön kunna försvaras om man har en livsmedelsförsörjning som bara klarar ett dygn om färjorna slutar gå? Och vad händer om fienden hackar det sårbara gotländska elnätet och släcker ner det?

Sedan har vi historien om mannen som med falskt cv skaffade sig anställning i försvaret och där hanterade hemliga krypton, och att ingen längst upp reagerade, trots upprepade larm. Vad det visar är att säkerhet är inget krigsmakten kan köpa sig till via offentliga miljardanslag, utan det handlar om kompetens.