Anställda i besöksnäringen kommer fortsätta att fly till andra branscher om de förblir för lågavlönade, skriver Therese Guovelin, ordförande, och Malin Ackholt, avtalssekreterare.
Avtalsrörelsen 2016 har börjat. I slutet av månaden sätts industrins så kallade märke som är den norm som statliga Medlingsinstitutet har som uppdrag att se till att alla andra branscher förhåller sig till.
Modellen har tjänat oss väl, men har också begränsningar. Värdediskrimineringen på arbetsmarknaden kvarstår. Vi måste se relativlöneförändringar mellan branscher så att felavlönade, framförallt kvinnor, har en chans att knappa in lönemässigt. Det är nödvändigt att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskar – annars hotas trovärdigheten för den svenska modellen.
Besöksnäringen har haft en starkt positiv utveckling under lång tid och även i lågkonjunkturer. Tillväxtverket visar att antalet anställda inom turismnäringen har ökat med 48 procent mellan 2004 och 2014, vilket motsvarar 25 000 årsarbetare. Utländska besökares konsumtion i Sverige skapar ett exportvärde som sedan länge har varit högre än värdet för järn- och stålexporten.
Järn- och stål har ett exportvärde på 50,1 procent årligen medan turismen står för 96,5 miljarder kronor årligen. Det är en ökning på 137, 5 procent sedan år 2000. Sverige tar ändå bara emot en mycket liten andel av världens turistströmmar och har en stor potential att växa ytterligare som besöksdestination.
Den största arbetsgivarorganisationen i vår bransch, Visita, har självklart glatt sig åt de goda tiderna i rapporter och pressmeddelanden. Nu är tongångarna andra. Visita pratar om svag lönsamhet och om att det kommande märket är det som ska sätta lönerna i vår bransch. I övrigt har de inte specificerat sina krav. De vill bara förlänga våra avtal men har inga idéer på utveckling.
Om vår bransch ska kunna fortsätta att utvecklas måste den gå från att vara en låglönebransch till att bli Sveriges nya basnäring. Då krävs det fler än yrkesproffs som är villiga att leverera servicetjänster i världsklass. Sverige lockar i första hand turister som är villiga att spendera en slant på gastronomi och unika turistupplevelser.
Kompetensbristen i branschen är ett växande problem. I dag tappar vår bransch erfarna talanger och alltför få vill utbilda sig till bristyrken som kock, kallskänka eller konditor. Branschen kommer att behöva rekrytera mellan 40 000 och 50 000 personer årligen fram till 2023. Skolverket visar att söktrycket till gymnasieprogrammen för restaurang och livsmedelsprogrammet minskade hela 19 procent år 2015. Personalomsättningen i branschen ligger på 43 procent. Låga löner och otrygga villkor får anställda att lämna branschen – ofta innan de fyllt 30 år.
Industrins märke är kopplat till produktivitet, orderingång och vinstmarginaler i svensk exportindustri. Men besöksnäringen är också en exportnäring som säljer tjänster på hemmaplan, betalar moms i Sverige och ger upphov till exportinkomster i form av besökares konsumtion av logi, övernattningar och upplevelser. Tillväxtverket visar att de utländska övernattningarna ökade med 6,7 procent förra året och att en sådan kraftig tillväxt inte registrerats sedan slutet av nittiotalet. Det är inga bistra tider i vår bransch. Utrymmet för löneökningar finns.
En kraftigt växande besöksnäring, med brist på yrkeskunniga anställda, behöver trygga villkor för att inte tillväxten ska hindras. Anställda i besöksnäringen kommer fortsätta att fly till andra branscher om de förblir för lågavlönade. Vi är yrkesstolta serviceproffs – vi är branschen.
Therese Guovelin, förbundsordförande, Hotell- och restaurangfacket
Malin Ackholt, avtalssekreterare, Hotell- och restaurangfacket
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
